Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag har inte ångrat en dag

Annons

När jag för fyra år sedan återvände till kultur- och nöjesjournalistiken kände jag hur jag riktigt landade i det som fått mig att älska journalistik. Det fulländades på sätt och vis.

Jag ramlade tidigt in på den journalistiska banan. 21 år gammal fick jag jobb som korrekturläsare och började nästan direkt recensera. Ganska snabbt insåg jag att journalistik var min grej. Och utbildade mig.

Jag har inte ångrat en dag.

Rent personligen har jag blivit så oerhört rik på kunskap, möten med människor och att få uttrycka mig. Men också för att jag får möjligheten att skildra livet för människor i glädje och i svårigheter, samhällsfenomen och rena raka rapporter om händelser. Förhoppningsvis ger mitt arbete i en förlängning nya möten, insikter eller engagemang. Det vi alla vill som journalister.

I kultur- och nöjesjournalistiken förädlas journalistiken ytterligare. För kultur handlar ju om samma sak: att berätta om människor, samhället, ja, livet på denna jord. Det är högt och lågt. Det är popmusik. Det är bildkonst. Det är poetry slam. Det är debattböcker.

Allt detta hamnar på kultur- och nöjesredaktionen och vi kan berätta, rapportera, analysera och recensera. Vi får på sätt och vis ett redan bearbetat material att vidareutveckla. Att i bästa fall förädla.

Därför är kultur- och nöjesjournalistik oerhört viktigt.

I några dagar har jag nu fått gotta mig i att umgås och prata kulturjournalistik med andra kulturjournalister från hela landet. Det är nämligen kulturredaktörskonferens i Sörmland med spännande kulturella besök i landskapet, men framför allt plats för diskussion om kulturjournalistikens framtid och utveckling.

Mer läsning

Annons