Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag kan fortfarande se mig som outsider"

På fredag kommer komikern David Batra till Örebro konserthus med föreställningen ”Det här var ju tråkigt”. Samma föreställning kunde örebroarna se i mars tidigare i år.

Annons
För andra gången i år kommer David Batra till Örebro konserthus med föreställningen

Den bygger på de arga lappar som David Batra genom åren samlat på sig, typ hotfulla meddelanden i tvättstugan och liknande.

Man kan säga att du är inne på andra varvet med den här enmansshowen. Du känner inte att det börjar bli tjatigt?– Nej, det gör jag inte. Det här är en 90 minuter lång föreställning och det har tagit lång tid att sätta samman den. Så det känns bra att få framföra den inför så många som möjligt, säger David Batra.

Steve Kaplan, manusförfattare från Hollywood, har sagt att bra komik i allt väsentligt handlar om misslyckanden. Håller du med?– Ja, åtminstone är det ofta så. När man sitter ned med kompisar är det ofta roligare att snacka om det som gått fel. Att tala om det som gott bra kan ju lätt uppfattas som skryt.

Läser biografierStåuppkomik är inte längre något som är nytt i Sverige och ser man på den amerikanska utvecklingen är det en genre som har 60 år på nacken. David Batra är intresserad av genrens historia och läser gärna biografier om andra komiker. Under läsningen har han upptäckt hur lika karriärvägarna är i USA och Sverige.

En ståuppare börjar ofta som uppvärmare till någon känd komiker. Efter ett tag kan han eller hon bli ”headline”, det vill säga den som får sista ordet och avslutar kvällen. Det sista steget är när man kan fylla konserthus och teatrar på egen hand. Dit har nu David Batra nått.

Vilken är den stora skillnaden mellan att uppträda på klubbar och barer och säg Örebro konserthus med plats för cirka 700 åskådare?– Dels är det förstås storleken och dels är det att alla i publiken kommit för att se just mig. Och i en lokal som konserthuset finns det inga drinkar eller något tilltugg som distraherar. Till en bar kan det ju också komma någon som hänger med en kompis utan att vara särskilt intresserad av showen. Fördelen med den mindre och intimare miljön är att förväntningarna inte är så uppskruvade.

Är det med andra ord hardcore-fansen som fyller konserthuset?– Både och skulle jag vilja säga. Visst kommer det hardcore-fans men också såna som kanske har hört ett rykte på stan som säger att föreställningen är bra.

Vad säger du om den publik som du hittills träffat på under din Sverigeturné?– Den är väldigt blandad. Från de lite äldre som hört mig i P1:s ”På minuten” till ungdomar som sett mig i det råare programmet ”Roast på Berns”.

Tror du att det finns en universell humor?– Ja, det tror jag – men det är klart att alla kanske inte skrattar åt vissa skämt. Vissa skämt får killar att skratta högt medan andra saker går hem bättre hos tjejer.

Du har sagt att du upplevde dig som annorlunda när du var yngre. Hur är det i dag?– Jag kan fortfarande uppleva mig lite som en outsider. För en tid sedan åkte jag taxi och chauffören envisades med att tilltala mig på engelska.

Hur kommer det sig att du blev komiker?– Jag var väldigt liten som barn och växte långsamt. Därför var jag dålig i sport. För att hävda mig på något sätt började jag kommentera olika saker och i högstadiet blev jag något av klassens lustigkurre.

Mer läsning

Annons