Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karta: Hitta ditt Open art

I lördags invigdes det omtalade Open Art. Men redan under veckan har örebroarna kunnat se många konstverk komma på plats. NA har pratat med några av de mest omtalade konstnärerna och har tagit pulsen på stämningen inför Open Art.

Annons
Spindelnät. Christoph Katzlers installation ”Tape Örebro” har liknats vid ett spindelnät men det var inte hans ursprungliga tanke. Bilden är tagen innan konstverket blev klart.

Klicka på markörerna i kartan ovan - hitta information om och länkar till artiklar NA tidigare publicerat om ett antal konstverk.

Veckan innan Open Arts officiella start har örebroarna kunnat beskåda hur detaljer i stadsbilden förändras. Nyfikenheten har varit stor och det råder inget tvivel om att det ligger en viss förväntan i luften. En del älskar Open Art och andra hatar det men det väcker alltid debatt. För två år sedan var den gula jättekaninen årets stora snackis och det har spekulerats om vad som kommer att bli årets mest omtalade konstverk.

– Folk har sagt till mig att mitt konstverk kan bli den nya kaninen, så vi får väl se, säger den finska konstnären Tommi Toija, när NA träffar honom precis när hans konstverk ”Bad Bad Boy” ska sättas på plats vid Kansli-bron.

Tommi Toija har gjort otaliga skulpturer och tavlor med motiv som liknar ”Bad Bad Boy”, men det är första gången han gör den så stor – den kissande pojken är åtta meter.

– En del kommer nog tycka att min skulptur är provocerade, säger Tommi Toija. Pojken kissar trots allt på en offentlig plats, dessutom bredvid det gamla anrika Slottet.

Tommi Toija vill inte ge någon vidare förklaring till hur han tänkt när han skapat skulpturen.

– Alla kan uppfatta

den olika, men jag vill att folk ska tänka efter själva.

Inte långt därifrån jobbar Christoph Katzler från det österrikisk-kroatiska konstnärskollektivet Numen/For use på för fullt med sin konstinstallation ”Tape Örebro”. Det enorma konstverket som skapas över vattnet mellan Slottet och trädäcket har liknats vid ett spindelnät, men det var inte vad konstnären själv tänkt sig.

– Jag hade egentligen inget särskilt koncept, berättar han. Det är lite av en slump att det blev som det blev.

Christoph Katzler har skapat liknande installationer på många platser runtom i världen och har inte alltid mötts av positiva reaktioner.

– När jag gjorde den vid Palazzo strozzi i Florens blev det först en mindre skandal. Men det slutade ändå med att hundra personer köade för att få gå upp på installationen.

Planen är att

man även här i Örebro ska kunna gå in i tunneln och att det ska finnas personal på plats två timmar om dagen.

– Det är möjligt att folk kommer att klaga på att det är farligt, men varför skulle jag bry mig? Det är en del av spelet.

Jonas Holmquist som

gjort konstverket ”Huvud” på Våghustorget har redan fått höra en del kritik mot just säkerheten. Tanken är nämligen att man ska kunna gå in i huvudet.

– Det har pratats om att man kan ramla ner om man klättrar på huvudet. Vi ska i alla fall se till att huvudet inte kan välta, säger den lokala konstnären Jonas Holmquist.

När NA träffar

honom har det bara gått några timmar sedan trähuvudet fraktades till Våghustorget. För några år sedan gjorde han ett exakt likadant huvud i naturlig storlek.

– Sedan gjorde jag ett huvud som var tio gånger så stort och den här gången var det dags för ett huvud som är 34 gånger så stort som ett vanligt människohuvud. Måtten är exakta. förklarar Jonas Holmquist.

En annan dag

är NA tillbaka vid ”Tape Örebro”. Open Arts projektledare Mats Nilsson sitter på en bänk vid Svartån och småpratar glatt med Christoph Katzler, som dock snabbt måste återgå till arbetet.

– Det känns lite svettigt inför Open Art, men man får köra på och gilla läget, även om man vissa stunder tänker att man tagit sig vatten över huvudet, säger Mats Nilsson.

Han tittar ut

över den stora tejpinstallationen som håller på att ta form och tycks vara väldigt nöjd över det han skådar.

– Jag har jobbat oerhört hårt för att få tillstånd till det här, det har inte varit helt enkelt.

Mats Nilsson menar att gränserna för vilka konstverk som godkänns flyttas fram för varje gång Open Art anordnas.

– En del av

årets konstverk hade vi aldrig fått tillstånd till för några år sedan. Det blir mer avslappnat för varje år som går men förväntningarna ökar också.

Mats Nilsson visar NA ett exempel och tar oss till den stora muralmålningen som pryder väggen på baksidan av Kulturhuset. Målningen föreställer en narval och är skapad av den belgiska gatukonstnären ROA.

Vad blir årets snackis?

– Jag hoppas faktiskt att det inte blir någon ny kanin. Vi har så många konstverk så det är synd när det ständigt är ett och samma som lyfts fram.

Trots det enorma intresset brukar Open Art också få utstå en hel del kritik, men enligt Mats Nilsson är det inget han själv märker av så mycket.

– Nej, jag tycker inte alls att vi får så mycket klagomål. De allra flesta är positiva men visst finns det de som säger att det är ett jippo.

Det har ifrågasatts att de mest omtalade konstverken gjorts av män, hur förhåller du dig till det?

– Vi kan inte reflektera över allt, vi kan inte tänka på huruvida en handikapporganisation ska vara representerad heller. Jag brukar säga att kvinnliga konstnärer är så smarta att de förstår att det inte handlar om storleken. Det är inte skalan som avgör om ett konstverk gör intryck på betraktaren.

Det har också höjts röster om att Open Art mest är ute efter att provocera, men det håller Mats Nilsson inte alls med om.

– Vårt syfte är att skapa bra konst och det tycker jag att vi gör. Det är konstverk som jag blir berörd av.

Mer läsning

Annons