Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klart att det var succé

Jeremias Session Band
Conventum, Örebro 5 maj
Betyg: 4

Annons

Jag anade det och jag visste det egentligen redan från början. Att den nya liveinspelade skivan "En kväll i Trastland" med Jeremias Session Band bara är en viskning jämfört med en konsertupplevelse på plats. Så fungerar nämligen teknik som ska försöka återge känslor som människans alla sinnen kan absorbera under en konsert. Som den i lördagskväll när Staffan Ernestam, Karin Wistrand och de skickliga musikerna i bandet tog ännu ett steg närmare en celeber plats i Örebros musikhistoria.

Framgångsrik liveattraktionJag har följt det här bandets fem år långa utveckling som liveattraktion. En lång och framgångsrik följetong från de där första stapplande men också stundtals magiska stegen i mars 2007 till ett alltmer professionellt, finslipat men med tiden också lite förutsägbart storband. Och jag hade inför lördagskonserten på Conventum inte väntat mig ett så tydligt uppgraderat, överraskande inspirerat och bokstavligen förändrat band. Med några nya ansikten, bland annat trummisen Peter Damin och två körtjejer, som gav ett mustigare sound på scen.

Saknar folkmusikenVisserligen saknar jag i dagens Jeremias Session Band den där folkmusikaliska vinklingen som fanns med under de tidiga åren, där jag dock i lördags fick full kompensation i form av en liten tillfälligt gästande dalmas, men på många andra punkter kunde jag notera flera positiva förändringar.

Exempelvis att Staffan Ernestam, det här projektets självklare ledare, har blivit en så mycket mer självsäker frontperson på scen både som sångare och mellanpratare. Kanske hjälpt av att han i konsertens första avdelning hade en betydligt bättre mikrofon än den alltid skönsjungande Karin Wistrand.

Besvikelse blev förvåningMin besvikelse att sakna Niclas Ekholm på scen byttes snart till förvåning och tillfredsställelse när pianisten Peter Nygren axlade hans mantel överraskande starkt i sången "Önskevisa". Och Peter sjöng även "Bergslagsstad", utan att jag tänkte för mycket på Mats Ronanders särpräglade stämma på skivan, medan Kalle Moraeus gjorde entré med sin fiol under publikens jubel.

Moraeus höjde energinUtannonserade Kalle Moraeus kanske inte tillhörde kvällens överraskningar men var likafullt en energihöjande programpunkt med sin tveklösa musikalitet och oerhört naturliga men slagkraftiga humor. Han spelade klassisk fiol och våldsam rockig elgitarr med samma ackuratess. I allt från polskan "Hjortingen" via den vemodigt kärva "Koppången" och några schlagerlåtar till Chuck Berry. Klart att det var succé.

Måhända tog Moraeus gästinhopp bort fokus från Jeremias-temat men bra underhållning ska vara gränslös.

Mer läsning

Annons