Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klass är inte prio ett

Annons

Jag växte upp på värmländska landsbygden med en pappa som var skogsarbetare och en mamma som var hemma med mig och min lillebror. Det fanns ingen utbildningstradition varken i mammas eller i pappas släkt, så det var ganska stort när jag flyttade från byn in till Karlstad för att gå på gymnasiet.

Det var en resa på drygt fem mil, men framför allt inledningen till en klassresa. En resa som alltid kommer att prägla mig i mitt sätt att leva och tänka.

I söndags spelade Örebro länsteater för sista gången den här sommaren ”Fröken Julie” vid Karlslunds herrgård i Örebro. August Strindbergs kammarspel om den adliga Julie och betjänten Jean, och deras förehavanden under en midsommarnatt och morgon.

Och denna vecka spelar Teaterföreningen Lyset sina sista föreställningar av ”Madicken” vid en annan herrgård på en annan ort i länet: Björkborns herrgård i Karlskoga. Astrid Lindgrens berättelse om flickan Madicken och hennes upptåg på och kring Junibacken.

Båda föreställningarna berör i allra högsta grad klassamhället och och är än i dag obehagligt aktuella, fast i annan klädnad och andra uttryck. Fast mest skrämmande i dag är det faktiska ointresset av att vilja se de ökade klasskillnaderna och framför allt oviljan att vilja göra något åt dem.

Klass är inte prio ett varken hos politiker eller hos oss i media.

Därför känns det alldeles speciellt bra att vi har en medveten länsteater liksom aktiv och lika medveten teaterförening i Karlskoga.

Mer läsning

Annons