Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klassamhället i Madickens ögon

Vad: Barnteater den 16 juni 2012
”Madicken ”, fritt efter Astrid Lindgren.
Var: Björkborns herrgård Karlskoga
Regi: Peter Krantz
Medverkande: Rebecka Undén, Lovisa Undén, Jenny Henriksson, Figge Norling, Sylvia Rakowska m.fl skådespelare från teaterföreningen Lyset och kulturskolan i Karlskoga.
Omdöme: Tre stjärnor av fem.

Annons

Ingen plats kan väl vara mer lämpad för sommarteatern ”Madicken” än idyllen kring Björkborns herrgård. Scenen omges av röda plank, grönskande lövträd, syrenhäckar och uthus, precis som man kan tänka sig att det såg ut i en småstad för 100 år sedan. Den enda kulissen är Junibackens vita veranda. Det ser lite primitivt ut och jag undrar hur skådespelarna kommer att kunna ”fylla upp” den stora gårdsplanen.

Den oron visar sig helt obefogad, för plötsligt tågar hela ensemblen in sjungande och dansande till den medryckande ”Piluttavisan”. Alla är klädda i tidstypiska kläder som också ser väl använda ut. Man kan redan nu se skillnad på herrskap och tjänstefolk. Linus-Ida fungerar som berättare och presenterar Madicken som fantasifull och lite olydig: ”Hon får sina infall lika fort som en gris blinkar.”

Hela första akten går i ett intensivt tempo och med stora variationer mellan avsnitten. Man har tagit vara på Astrid Lindgrens mustiga språk och valt ut de mest dramatiska episoderna från böckerna. Som t.ex. valborgsmässobalen där hembiträdet Alma får följa med, Madickens alla hyss, konflikten med Lus-Mia och när fyllbulten Nilsson fastnar i sin egen rävsax.

Jag har sällan sett en föreställning där man är så samspelad och koreografiskt utnyttjar scenrummet så väl. Det blir livligt och effektfullt! Alla skådespelarna gör en fantastisk insats med sin spelglädje och sin vilja att bjuda på sig. Speciellt vill jag nämna barnskådespelarna som är äkta och naturliga i sina uttryck. Slagsmålet mellan Lus-Mia, Madicken, Lisabet och Mattis kunde ha utspelat sig på vilken skolgård som helst. Dynamiken mellan de olika personligheterna är också det som kryddar hela föreställningen.

Berättelserna om Madicken handlar inte bara om lustiga äventyr, utan de har även en mörk sida som skildrar klassamhället och skillnaden mellan fattiga och rika. Madicken är ett barn som inte blundar för orättvisorna, men hon råkar också ut för en del trassel genom sitt hejdlösa fabulerande.

Det som drar ner föreställningen är att andra akten är för lång och känns lite seg. En del avsnitt, som till exempel det om julen, verkar påklistrade. Trots att skådespelarna tar på sig mössor och vi får reda på att det är vinter känns det hela omotiverat så här mitt ibland sommarens grönska. Om man vågar stryka i manuset kommer guldkornen att framträda bättre.

Även om Alfred Nobel fortfarande ger glans åt Karlskoga, så undrar jag om inte Peter Krantz är krutgubben som idag konkurrerar om den rollen. Han är anställd av Kulturskolan och jobbar med barn och ungdomsteater. Han är också den som har rott det ambitiösa projektet iland. Till sist säger jag ”Pilutta dig” till hela ensemblen och tackar för en hängiven föreställning.

Mer läsning

Annons