Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konst med örat mot marken

Ett konstnärligt samarbete med avstamp i sten, mark, jord och land. Under lördagen öppnas portarna till Ulrika Sparre och Hanna Ljunghs utställning ”Ear to the ground” på Örebro konsthall.

Annons

Ulrika Sparre och Hanna Ljunghs utställning ”Ear to the ground” går att se på Örebro konsthall till den 19 februari.

Från taket hänger tre stenar från tunga kedjor. En skylt med orden ”There is more to myself than anyone has so far discovered” lyser med ett gult skimmer. I de mindre sidorummen i Örebro konsthall rullar filmer. En av dem visar en person iklädd foliehatt som går runt och känner på stenar, medan en annan skildrar mätningar av Kebnekaise, vars södra topp snabbt smälter.I utställningen ”Ear to the ground”, som öppnas under lördagen, utforskar Ulrika Sparre och Hanna Ljungh det mänskliga sökandet efter sanning och villkoren för mänsklig existens, med avstamp i sten, mark, jord och land.Båda är från Stockholm och båda är utbildade vid Konstfack. Men det var inte där som deras samarbete tog sin början.

– Nej, det var först tio år efter Konstfack som vi började samarbeta. Vi gillade varandras arbeten och var intresserade av liknande frågor, berättar Hanna Ljungh.

I denna utställning har Hanna och Ulrika skapat verken var och en för sig, men de berättar att de har haft många långa samtal om problematiken som utställningen behandlar.

– Det är nästan det som är roligast med att jobba med Ulrika, just att vi har de här långa samtalen.

– Och att våra verk smälter ihop, även om våra uttryck och ingångar är olika säger Ulrika Sparre.

Ett av verken är Ulrika Sparres stenar, som hon har bytt till sig världen över. Stenen hon håller i handen har hon fått från en kvinna i Sydafrika.

Om man ska hårddra det handlar de där olika ingångarna om att Hanna Ljungh utgår från det vetenskapliga, medan Ulrika Sparre tar avstamp i det andliga. Första samarbetet gjorde de år 2012 med projektet ”Vad har du på gång?”.

– Det handlade om döden och människans rädsla inför den. Om hur vi undviker att reflektera över döden genom att bara tänka kortsiktigt, säger Ulrika Sparre.Det kortsiktiga tänkandet är ett tema som går att se även i ”Ear to the ground”, men här handlar det om människans förhållande till naturen.

– I dag finns det en stor distinktion mellan människan och naturen. Och kanske borde vi ta ett steg tillbaka och inse att vi är en del av samma sak, att likheterna är fler än skillnaderna. Vi kan försöka se flera existenser, säger Hanna Ljungh.

– Vi ser naturen som en konsumtionsvara. Vi tar det vi vill ha från marken utan något långsiktigt tänkande. Det vi menar med utställningens namn, ”Ear to the ground”, är att vi kanske borde lägga örat mot marken, att på olika sätt försöka lyssna mera neråt, säger Ulrika Sparre.

Hanna Ljungh berättar om stenarna som hänger från taket, som är ett av hennes verk. De är slaggprodukter från en gruva.

– Just nu lever vi en geologisk epok som kallas för holocen. Men man har börjat prata om att den ska ersättas av antropocen, människans tidsålder, eftersom vi nu har påverkat jordskorpan så pass mycket.

Vad tänker ni att konsten spelar för roll i de här frågorna?

– Jag tänker att det är konstens uppgift att skapa känslor, säger Ulrika.

Mer läsning

Annons