Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Så kan du tolka världskände konstnärens verk

Ai Weiwei får oss att tänka globaltOpen Art. Under söndagen invigdes Open Art som i år fått en internationell tyngd genom medverkan av en av världens mer kända bildkonstnärer: Ai Weiwei. Han är omstridd i sitt hemland Kina men hyllad världen över för den politiska skärpan i sin konst. Hans verk ”Think different” här i Örebro ställer många frågor. Här är användbara nycklar till din tolkning.

Annons
Ai Weiweis konstverk Think different på Köpmangatan, ett av många verk på årets Open Art.

Det är ingen tillfällighet att den kinesiske konstnären och samhällskritikern Ai Weiwei nämner Marcel Duchamp och Andy Warhol som inspiratörer och konstnärliga förebilder för sin egen konstnärliga verksamhet. Båda är förstås fixstjärnor i konsthistorien, den förre oftast bland dem som själva är konstnärer eller på olika sätt hör till konstvärlden, den senare ett meganamn i kändis- och medievärlden och förstås bekant för en bred publik.

Den bas de båda förenas på, och även Ai Weiwei, är konstverkets verkliga position i den industriella- och postindustriella världen. Det som Walter Benjamin formulerade sig kring i den berömda essän ”Konstverket i reproduktionsåldern” under förra hälften av 1900-talet. I den kapitalistiska produktionsordningen kan konstverket som fetischistiskt ting – genom massproduktionens villkor – förvandlas till en förmedlare av budskap. Det går utanpå dess funktion som objekt för begär och konstmarknadens värdering av det som ekonomisk investering.

Duchamps berömda flasktorkare från 1912 innebar att det ”höga” beundrade tinget i konstvärlden förändrades till den höga tanken, till det inneboende konceptet, som det representerar. Det var en tankerevolution som för alltid förändrade vår syn på konsten som samhällelig företeelse.

Det innebär att budskapet är viktigare än det fysiska verket/objektet. De numera klassiska ”ready made”-verk som Duchamp införde var vardagliga och fabrikstillverkade föremål som fick en ny betydelse i den konstnärliga processen. Det är konceptet/idén som är konstverkets laddning, dess innehåll, verkan och betydelse. Konst är för alla tre konstnärerna, och för många andra kolleger, i grunden en kommunikation med mer eller mindre politisk laddning. Ai Weiwei är en av dem som i samtiden kanske skarpast formulerar ett politiskt budskap.

I det aktuella verket på årets Open Art, ”Think different”, finns en grundtanke om globaliseringens konsekvenser för människor i exempelvis Kina. De arbetsuniformer som hänger i räta tvättline-rader på Köpmangatan är Ai Weiweis sätt att visa oss som bor här att det shoppingstråk som gågatan utgör är ett slagfält för den hänsynslösa utsugning som globaliseringen oftast innebär. Det är alltid någon som får betala. När vi köper exempelvis billiga kläder har den där prislappen, som gör oss så förtjusta över sitt låga belopp, en dold prislapp som är betydligt dyrare för de länder eller regioner där varorna producerats. Den dolda notan innehåller dålig arbetsmiljö, utsläpp och yttre miljöpåverkan, låga löner och hänsynslöst utnyttjande av arbetskraft, av människor som inte har något val i sina hemländer för att överleva.

Ai Weiwei vill, inte minst genom titeln på sitt verk, få oss att tänka annorlunda, att det vi väljer att göra eller inte göra får återverkningar i ett globalt perspektiv. Han vill få oss att tänka efter och i förlängningen tänka om.

Och han gör det genom att ge oss här i Örebro en sorts lokalfärg åt sin installation: De många vita uniformerna påminner om hur det ser ut i många städer i Kina där tvätt hängs på tork just mellan husväggar över trånga gator.

Men samtidigt säger han något om uniformen som symbol och betydelse.

Man kan se det så här:

Uniformen både synliggör och döljer. Den särskiljer, utpekar, skapar tillhörighet och sorterar bort. Uniformen understryker kollektivet, som även innebär underkastelse och avindividualisering. Samtidigt är massans kraft i uniform summan av alla ingående individer.

Uniformen har dessutom olika utgångspunkter. Den äldsta och vanligaste är att uniformen representerar något: en armé, ett företag, en organisation, en funktion. På så sätt fungerar den som en markör, ett synliggörande. Bäraren av just den uniformen symboliserar något annat än det djupt privata och förväntas företräda detta överenskomna i det offentliga rummet. En uniformerad person representerar också makt eller anspråk på en plats, ett territorium, en ideologi, en policy.

Men det finns även informella uniformer som signalerar en synlighet som är antiauktoritär. Klädmodet fungerar så – en tillhörighet som ändå vill smälta in i ett särskilt kollektiv eller en gruppgemenskap. Den börjar i ett hävdande av de individuella, men betyder att man går upp i något större, låter subjektet träda tillbaka för en övergripande tanke, trend eller strömning.

Här blottas konflikten mellan individen och det gemensamma, medborgaren och det omgivande samhället.

Ai Weiweis verk ”Think different”

under årets Open Art öppnar för en rad tankar om våra samhälleliga roller, massans inneboende kraft kontra individens drömmar och behov. Det är både väldigt kinesiskt och allmängiltigt.

Ai Weiwei representerar den typ av giltig konst som verkligen förmår vara så grundläggande tillgänglig att den går att tillämpa globalt. En konst som är angelägen ur ett mänskligt perspektiv – överallt. Hans konceptuella arbetsmetod blir ett grundverktyg för att synliggöra varje kulturell särarts allmängiltighet, att forma uttryck som angår oss alla och som handlar om individens frihet men också vårt personliga ansvar i ett samhälleligt perspektiv.

Uniformen har exempelvis i alla tider både kunnat representera förtryck och befrielse, gemenskap och förfrämligande.

Det som gör Ai Weiwei så viktig i konstvärlden är hans multifunktionella position: konstnär, politisk aktivist, bloggare, arkitekt, filmare och curator. Med bred bas, som liknar renässansmänniskans, förmår han att vid varje givet tillfälle välja form för maximalt genomslag. Många världsnamn i den globala konstcirkusen har sin position tack vare de starka ekonomiska intressen som numera intresserar sig för och underhåller dess aura. En konst som är ”global” men utan att bottna i en ursprunglig kulturell särart. Den blir därför rätt förutsägbar, ja kanske rent av ointressant eller intetsägande.

Ai Weiwei är en av världens mest kända konstnärer men hans arbeten tar sin utgångspunkt på ett helt annat sätt i många olika kulturer. Han är dessutom genom sitt samhälleliga engagemang alltid hyperaktuell och med ett tydligt, och som sagt inte sällan politiskt, innehåll. Om den globala konstcirkusens aktörer är lätta att känna igen genom sin ”stil”, är Ai Weiwei det genom att han inte har det. Hans konceptuella metod gör att varje verk växer ur sina lokala förutsättningar, sitt material, sin historia och även kulturhistoriska hantverkstraditioner. Mer än en gång har han utgått i sina verk från äldre artefakter och dekonstruerat dem för att påminna om hur föraktet för det förgångna är ett sätt att driva igenom det nya. Hans installationer kring ikoniska föremål är även ett sätt att vända på det, att göra upp med konventioner kring värdering av kultur. Man måste alltid gå på två ben, som är ett gammalt kinesiskt uttryck.

Det var särskilt tydligt i hans kanske mest kända verk ”Sunflower Seed”. 1 600 hantverkare tillverkade fem ton (!) handgjorda och handmålade solrosfrön i keramik. Det tog 2,5 år att fullborda.

I ”Sunflower Seeds” spelar den seriella fabrikstillverkningen av de keramiska solrosfröna rollen av det uniforma, liksom porslinsarbetarnas arbetsinsats i den traditionstyngda stadens Jingdezhen som utförde arbetet; massans kraft där individens skicklighet är den väsentliga komponenten.

Gång på gång poängterar Ai Weiwei i sina verk kollektivets potentiella kraft utan att glömma den individuella insatsen. På ”Documenta” i Kassel 2007 bjöd han in 1001 kineser till utställningen i Tyskland. Hans verk ”Fairytale” bestod av de inbjudna kinesiska medborgarna och lika många antika stolar från Qing-dynastin (1644–1911). Stolarna stod utställda lite varstans inom utställningsområdet och fick användas av besökarna och representerade förstås de inbjudna kinesernas närvaro. Det intressanta i förhållande till det aktuella verket här i Örebro är att de tillresta kineserna fick ett av Ai Weiwei specialdesignat ”Documenta-kit” bestående av en T-shirt, resväska, och inkvarterades i särskilda sovsalar med designade sängkläder och en stol som också kunde användas som nattduksbord. Man behöver kanske inte ens påpeka hur det uniforma går igen även i detta centrala verk?

Det kollektiva kontra individen utgör en lång berättelse i Kinas historia. Många är exemplen där maktlösa kineser av despoter använts just som massans inneboende kraft i enorma samhälleliga projekt, utan tanke på individens behov och vilja. Det kanske räcker att nämna den kinesiska muren, eller Maos kulturrevolution?

Men nu är han här Ai Weiwei, representerad av verket ”Think different”. Han har tänkt särskilt på Örebro men även på världen. De vita uniformer som hänger längs Köpmangatans shoppingstråk är av det snitt som kinesiska arbetare bär. Här finns en politisk agenda som handlar om såväl produktionsförhållandena under den globala kapitalismens tidsskede, vår ohämmade konsumism och frågan om en annan hållbarare och vettigare värld.

Vi utgör alla tillsammans en förändringspotential som kan bli en positiv kraft i ett globalt perspektiv. Inte minst för demokratiska fri- och rättigheter och till försvar för det fria ordet som alltid varit ledstjärna för Ai Weiwei. Men det förutsätter att vi själva inser hur viktigt det är att låta individen framträda i massans energifält som garant för demokratiska värden – med eller utan uniform …

Mer läsning

Annons