Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: En bokhylla, ett liv

Det kändes lite konstigt att stå där och stirra in i böckerna i bokhyllan i den snart tomma lägenheten. Även om jag vet att hon ville att jag skulle ta de böcker jag ville ha så kände jag mig lite som ett rovdjur.

Annons

En människa dör och där står jag och rotar igenom delar av hennes liv. Visa mig din bokhylla och jag ska tala om vem du är: Så brukar man säga. Åtminstone vi som fortfarande uppskattar att fylla rum med litteratur.

Jag hade bara känt S de senaste tjugofem åren. Luckorna bakåt i tiden har jag fragmentariskt fått reda på av henne själv under middagar och olika familjehögtider. Ändå vågar jag påstå att böckerna i hyllan hade lett mig in på rätt väg ganska snabbt. S umgicks med konstnärer och musiker i vänsterkretsar under 60-70-talet. Hon var tidigt feminist och hade starka politiska åsikter. Erica Jongs Rädd att flyga stod där i hyllan precis som en rad skildringar med starka kvinnoöden från afrika, sydamerika och europa. Där fanns arbetarförfattare som Dan Andersson, Ivar Lo-Johansson, Per-Anders Fågelström samt Vilhelm Moberg och klassiker med Karin Boye, John Steinbeck, Franz Kafka, Pär Lagerkvist, Stig Dagerman och J.D Salinger. S var uppväxt i Kristinehamn så Selma Lagerlöf stod i mångfald och Gustaf Frödings dikter var självklara inslag tillsammans med poesi från hela världen och en lång rad läroböcker inom sjukvård och psykiatri. Det var en bokhylla fylld av samhällsengagemang, nyfikenhet och kamp.

Men de flesta av ovanstående böcker hade stått orörda i många år. Tidigt lyfte hon sönder sin kropp i jobbet, det system hon så starkt trodde på vände henne ryggen. I allt för många år slogs hon för att få rätt vård, för att få vård överhuvudtaget. Avskriven och stämplad som slut av sjukvården låg hon över fyra år i en säng i hemmet. Men hon gav sig inte. Tog sig in i livet igen och kämpade så hårt fram tills liemannen kom med den j-a cancern. Klasskampen, socialismen, ett samhälle som tar hand om sina medborgare hade hon redan tappat tron på. Höger blev hon aldrig men såg dom inte sämre än vänstern.

S läste mest deckare de sista åren. Pocketböcker i högar. Tidsfördriv då hon orkade. Lokalt försökte hon ändå påverka in i det sista. Brev och samtal till makthavare om sjukvården och bostäder för unga. Den politiska lågan slocknade aldrig helt.

Pelles tre:

Mer läsning

Annons