Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Musik i krig

Det första Anders Bering Breivik gjorde när han fullt beväpnad steg iland på Utöya för att förverkliga sitt föreställda korståg mot mångkulturalismens smitta var att plugga in earphones i öronen och sätta igång den musik som han förberett innan och som skulle motivera och inspirera om modet skulle svikta.

Annons
Bilal, 18 år, från Södertälje åkte ned och deltog i inbördeskriget i Syrien. Han dog efter en månad.

Det han lyssnade på var framför allt den dovt manande filmmusiken till Requiem for a dream av Clint Mansell kallat Lux Aeterna.

Nu är det inte något nytt att krigförande använt sig av musik både som näring för konflikter och som motor i det smutsiga hantverket att döda sina medmänniskor, utan det har förekommit i snart sagt alla strider mellan människor sedan förkristen tid. Att man så sällan talar om det är en gåta men avslöjar den närmast patologiska oviljan hos människor nuförtiden att associera musik med annat än hälsa, välbefinnande och njutning.

Trots att nästan varenda bataljmålning visar musiker mitt i stridslinjen envisas både historiker, musikhistoriker och märkligt nog en hel del militärmusikexterter med att musik i krig endast haft betydelse vid parader och marscher till och från kriget. De 348 musikerna i Karl XII:s här på 10500 man år 1700, spelade på gehör enligt muntlig tradering och de tycktes själva bestämma en hel del av vad som skulle spelas och trots detta följde en hel armé den riktning och det tempo som musiken angav.

Inför slaget vid Narva år 1700 stod den karolinska hären uppställd enligt landskap och regementen. I hären ingick allt som krävdes av ett flyttbart samhälle så där förekom präster, slaktare, skräddare men ingen yrkesgrupp var fler och mer förekommande än musiker. Varje regemente hade 24 musiker. Pipare, trumpetare, oboister men mest trumslagare.

Närkes regemente hade sålunda också 24 indelta musiker med ett litet soldattorp någonstans i den anrika slättbebyggelsen. En av de enda marscher man vet spelades i strid var Lewenhaupts paradmarsch som är så mycket märkvärdigare eftersom det är en hyllning till ett befäl som Karl XII anklagade för feghet och förräderi. I marginalen på notpappret står det antecknat att det användes vid slaget vid Fraustedt 1704.

Den mystiska och gåtfulla hanteringen av musik i krig löper parallellt med historiens alla konflikter och symptomatiskt är t.ex. att inget ansvarigt befäl fälldes för musiktortyren i det amerikanska fängelset Abu Graib i Irak utan endast den menige soldaten Javal Davies som erkände att han valt ut Metallica, Eminem och Kylie Minouge att spela som tortyr för de Irakiska fångarna. Trots att han angav att han gjorde det på order uppifrån tog inget befäl på sig någon del av ansvaret.

På samma sätt var det vid musikbombningen av staden Falujah 2004 eller inringningen av Panamas diktator Manuel Noriega 1989 då man spelade rockmusik från stora uppmonterade högtalare. Musiken både fanns där men glider samtidigt undan och blir uppslukad av den allmänna stämningen av djup och sönderslitande ångest för att dö. Det återkommande är att ingen tar på sig ansvaret för valet av musik, tidpunkt för spelandet eller uppspelningsanordning.

I det nuvarande kriget i Syrien är musiken sällsynt mångfacetterad beroende på de många olika stridande grupperingarnas skiftande ideologiska, religiösa och regionala härkomst vilket gör att det resulterat i en mycket komplicerad musikalisk kartbild över landet och dess kulturella rötter.

I det fredliga relativt välmående Syrien som existerade för ett tiotal år sedan lyssnade man allmänt t.ex. på den libanesiske sångaren Fairouz under lata söndagsmorgnar men numer pågår det istället en musikalisk-idelogisk strid mellan musikstilar, instrument och populära sångare.

Det började med att rapparen Ibrahim Qashoosh på ett torg i staden Homs skanderade Get out Bashar( Assads fullständiga namn är Bashaar Al Assad) där han drev med både presidenten och hans korrupte bror. Filmen lades upp på youtube. 

Och blev omedelbart enormt populär. En vecka senare i juli 2011 kidnappades sångaren och fick halsen avskuren men ganska omgående svarade en mängd rappare med att citera Qashoosh vilket kulminerade med att Omar Offendum la upp en tribute-låt till Qashoosh. 

På grund av populariteten och mängden artister som förkom i hyllningarna förstod nu regimen att man knappast kunde skära halsen av alla dessa utan svarade med Assad-hyllande låtar på youtube där lyckliga och välmående syrier vandrade i solskenet på Syriens fredliga gator lyckönskande Assad till hans framgångar. Det var framför allt sångaren Ali Al Deek som gjorde låtarna Good Morning Syria och My Eyes God Syria Al Assad som gick längst i att konkret hylla presidenten för hans kamp mot revolutionen. Den statliga TV-kanalen la till och med upp regeringstrogna videos till musik av den legendariska sångaren Fairouz.

När Hezboullah gav sig in i striderna blev musiken mer militant och med musikvideon Your hand on your weapon gav sig den. 

Libanesiske popsångaren Ali Al Attar in i den musikaliska striden med att hylla den Syriska regimen. På detta svarade en annan libanesisk sångare Fadel Shaker med att hylla revolten.

Viss förvirring spreds när regimen använde ett filmklipp från en populär TV-såpa för att illustrera videon I am Syrian, God is on my Side, där syrier viftade med flaggor som numer används av rebellsidan.

Den numer mest framträdande sångaren på rebellsidan är Yahiya Hawa som lagt upp en mängd anti-Assad popsånger efterföljts av rappare som Mc Rocco och Achmed Al-Khalaff.

När Al Quaida gav sig in i striderna ändrades tonläget ytterligare och eftersom de anser att koranen förbjuder instrumentalmusik är låtarna de lagt upp enbart vokala. Det är bl.a. Jihabat Al Nusras koranenciterande och hotfulla låt Ween Ayamna Ween ( Where are our days) och Jihadimusiker som använder sångaren Nagah Salams låtar som tydligast för fram hyllningar till Mullah Omar och Osama bin Ladin.

De mest radikala i striderna är den marxist-leninistiska TSR-gerillan som även de har lagt upp en låt på youtube där de glada dansar runt med vapen och hammaren och skäran.

Mitt i allt detta befinner sig den jagade och terroriserade Syriska civilbefolkningen som en beskjuten och förtvivlad allmänhet i den mest absurda schlagerbatalj man kan tänka sig. En rapduo kallad Mir företräder kanske denna sönderslitna befolkning genom sorgsna betraktelser över läget i sitt hemland.

Mer läsning

Annons