Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Varken Flack eller NA kan vila på gamla lagrar

Annons
NA:s tidningschef Katrin Säfström.

Det är något som förundrar mig, trots 30 år i yrket. Att reaktioner på det vi ibland gör kan skapa känslor, så till den grad att luttrade och erfarna rävar agerar på de allra märkligaste av sätt.

I förra veckan recenserade en av NA:s kulturmedarbetare Peter Flacks uppsättning på Trystorps slott. Den föll inte i god jord, den där recensionen. För den som ska framföra kritik mot Flacks produktioner ska uppenbarligen se ut på ett visst sätt, ha uppnått en viss ålder. Övriga göra sig ej besvär.

I Radio Örebro berättade Flack att hans föreställning gått lysande och att allt detta blivit magiskt och större än vad man kunde tro från början, och han utvecklade sin kritik mot NA: ”En seriös tidning borde skicka någon som är lite påläst och som vet vad vi står för och vad vi gjort under 40 år.”

Tjafset om att vi inte skulle vara pålästa tänker jag inte ens gå in på, det är rent nonsens. Däremot är det intressant att Flack med emfas tjatar om sina 40 år i branschen. Vad han tycks mena är att det räcker med en ärorik historia, för att allt man gör framöver ska lyftas och berömmas.

Han borde, precis som jag, vara smärtsamt medveten om att varenda föreställning, varenda artikel är ny för den som tar del av den. Att det sällan går att vila på gamla lagrar hur framgångsrik man än är eller har varit. Självklart finns högre fallhöjd för den som firar triumfer och en riktigt trogen publik är obrottsligt lojal, men nu är det ju inte riktigt det som en nöjesrecension handlar om.

I januari 2013 skrev Peter Flack i en debattartikel i NA: ”NA behövs verkligen som röst i det lokala kulturlivet”. Detta med anledning av tidningens då förestående neddragningar. Roligt att han stöttade tidningen så, men det remarkabla är att varje gång Nerikes Allehanda kritiserar hans verksamhet då har vi enligt Flack agerat oproffsigt. Dessutom verkar det som om recensenter är bra att ta till i alla andra sammanhang än de egna eller när det gynnar de egna syftena.

När han protesterade mot att Örebro skulle vara värd för Melodifestivalen använde han recensenter som argument mot evenemanget: ”de är överens om att det är ett mediokert arrangemang”. Vad jag skulle hoppas på att en så stor estradör som Flack skulle se, är att en lokaltidning fungerar bäst för konstnärer, publik och sitt område om den vågar stå på egna ben – hur ont det än kan göra ibland.

Att känslor svallar är inget märkligt i den konstnärliga världen, det är ju själva essensen i verksamheten. Att Flack och hans ensemble blir förbannad över kritik visar att de brinner för vad de gör. Men jag fascineras över proportionerna.

I avsikt att håna ännu mer, eller skyla över – vad vet jag – skickade Peter Flack nu i veckan en överdådig blombukett till NA:s redaktion med den ironiska texten:

”Grattis NA! Ni lyckades hitta en kunnig, påläst och initierad recensent som kunde skriva om årets Opera på Skäret. En recensent som dessutom tycker mycket om klassisk musik och som därför också kunde ge den kommande publiken en intressant varudeklaration. Jag var riktigt orolig för att ni skulle skicka tidningens travexpert till Skäret, men så kan man ju inte behandla finkulturen. Snyggt jobbat NA!”

Så agerar bara någon som anser sig ha nått sådana höjder att man är oantastlig, och tycker att den del av världen som inte begripit det är för dum. Bitterheten ligger som ett kladdigt flor över varenda blomknopp i buketten.

En riktigt sorgesam historia.

Mer läsning

Annons