Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mannen från Le Havre

Annons

DRAMAKOMEDI. Skoputsaren Marcel Marx lever ett enkelt men tillfredsställande liv. Han vandrar runt i den franska hamnstaden Le Havre på jakt efter skor att putsa sida med kollegan Chang, tar några glas med vännerna på den lokala baren och går sedan hem till sin hängivna hustru Arletty.

Men så blir Arletty svårt sjuk, och Marcels liv tar ännu en dramatisk vändning när han möter flyktingpojken Idrissa, som är på flykt undan polisen.

Det låter som ett socialrealistiskt drama, men i händerna på den egensinnige finske regissören Aki Kaurismäki blir det förstås något annat. Med hjälp av avskalade miljöer, ett komiskt gravallvar i skådespeleriet och en räcka excentriska rollfigurer gör han ”Mannen från Le Havre” till en film att fascineras av.

På något märkligt sätt lyckas Kaurismäki förena egenskaper som borde vara varandras motsatser. Sorgligt och dråpligt, drastiskt och lågmält, svalt och hetsigt – alltihop på samma gång. Som i scenen där väninnor läser Kafkanoveller för den sjuka Arletty,

Här och där glimtar det till av samhällskritik, när Marcel tampas med myndighetspersoner och besöker flyktingläger, men filmen flyter samtidigt lite för mycket på ytan med sina stiliserade figurer och lätt ironiska anslag.

Regissören hymlar inte med sin kärlek till den karga hamnmiljön (som han tydligen fann efter att ha rest längs med kusten från Genua till Holland): skränande måsar, vågskvalp och fuktig kyla tränger rakt igenom filmduken.

Ömsom vin, ömsom vatten – men hundra procent Kaurismäki.

Mer läsning

Annons