Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Måns melismer gör honom till Mellomästare

Annons

I kväll är det dags för final i Melodifestivalen och då dyker de gamla vanliga frågorna upp: Kan man verkligen tävla i musik? Vann rätt låt? Svenska folket röstar, men varför röstar de som de gör?

Inom hjärnforskningen har det gjorts flera studier om hur hjärnan uppfattar musik. Hos nyfödda spädbarn märks en ökad aktivitet i höger hjärnhalva när de får höra enkel, tonal musik som till exempel vaggvisor. Med ålder och musikalisk skolning följer en ökad förmåga att avnjuta mer komplex musik. Då ökar aktiviteten i vänster hjärnhalva som rymmer logiskt tänkande och analysförmåga.

En Mello-låt har tre minuter på sig att vinna folkets röster. Den måste gå rakt in i den intuitiva och känslostyrda högra delen av hjärnan. Magkänslan får oss att trycka på röstningsappens pulserande hjärta. Blir musiken för komplicerad måste vi börja analysera och sånt tar för lång tid. Det ska vara igenkänningsbart och enkelt, helst ska melodin påminna om vaggvisan du hörde som barn.

Hjärnforskningen kan därmed förklara varför det alltid känns som om man hört schlagerlåtar förut. Evolutionen är långsam. Våra hjärnor ser likadana ut i dag som de gjorde när homo sapiens gjorde sina första musikyttringar.

Tittar man på vilka som har vunnit Mellon de senaste decennierna kan man dock se lite olika trender för vad som varit ett vinnande koncept. På 1980-talet var det shufflelåtar som gällde. En svängig grundrytm med triolfeeling ledde ofta till seger: ”Dag efter dag” (1982), ”Bra vibrationer” (-85), ”É dé det här du kallar kärlek” (-86) och ”Fyra bugg och en coca-cola” (-87).

Under 90-talet tog balladerna över: ”I morgon är en annan dag” (1992), ”Stjärnorna” (-94), ”Se på mig” (-95), ”Den vilda” (-96) och ”Kärleken är” (-98). Efter millennieskiftet kom en period med förhållningstoner i refrängen, en inledande dissonant ton som skapar spänning innan den upplöses i grundackordets konsonans: ”Lyssna till ditt hjärta” (2001), ”Give me your love” (-03), ”Evighet” (-06) och ”Euphoria” (-12).

De senaste två åren har det i stället varit melismen, alltså när man sjunger flera toner på samma stavelse, som varit utslagsgivande. Tekniken som användes redan av de gamla grekerna på 300-talet är effektiv. Prova själv: ”Yo-ooooo-u” och ”U-uuu-ndo”. Håller trenden i sig vinner Måns med ”Hero-ooo-es”.

Främsta utmanaren är Jon Henrik Fjällgren. Jojk är ju som en enda lång melism.

Mer läsning

Annons