Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Medicinen

Annons

DRAMAKOMEDI. En bekant beskrev nyligen en känd kvinnotidningsredaktion som en "brustna drömmars boulevard". Colin Nutley är något liknande på spåret när han introducerar de anställda på glossiga magasinet Dolce Vita, en spretig skara med fallande grad av glamour där nyskilda och deppiga Johanna (Helena Bergström) befinner sig längst ned på skalan.

Hon har dålig självkänsla och försöker hantera att hennes man lämnat henne för en yngre kvinna samtidigt som hon blir närmast mobbad av chefen (en vass Ewa Fröling). Men när hon på grund av skilsmässoskral ekonomi anmäler sig som frivillig för en ny munsårsmedicin förändras hon över en natt.

Hon får ny energi, råg i ryggen på jobbet, skaffar ny frisyr och börjar ligga.

Helena Bergström är som gjord för att spela den här rollen och Johannas utveckling är småkul att följa, inledningsvis. Kollegorna på tidningen är hårt skruvade och piggar upp med drastiska repliker som "har man inte tillräckligt med orgasmer blir man inkontinent i förtid".

Colin Nutley har ett i grunden sympatiskt humanistiskt anslag i sitt filmskapande. Ibland blir det riktigt bra, som i "Black Jack" och första halvan av "Heartbreak hotel".

"Medicinen", som bygger på romanen med samma namn av Hans Koppel, hade i samma anda kunnat bli en härlig må-bra-historia om en underdog till kvinna, som får sin revansch till tonerna av den gamla John Farnham-dängan "You're the voice".

Men det till synes enkla receptet blir inte ihoprört särskilt effektivt. Problemet är inte att historien är förutsägbar, utan snarare överdoserad av scener som inte tar handlingen någonstans. Det tar nästan en timme innan Helena Bergström får i sig det första pillret och då har publiken fått svälja sked på sked med samma typ av information sedan förtexterna.

Nästa gång får någon tvinga Colin Nutley att döda sina darlingar.

Mer läsning

Annons