Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Amanda Mair

Annons

SYNTPOP. Ständigt denna hunger efter nya förmågor som skall frälsa en trött skivbransch. Amanda Mair ÄR en mycket begåvad ung sångerska med framtidens för sig, men som fått några övertända kritikers omdömen som en frälsarkrans runt halsen. En lät: ”En 16-årig svensk motsvarighet till Dusty Springfield producerad av Kate Bush”. Om den här skivan ändå producerats av Kate Bush. Istället är det en svårt nostalgisk producent vid namn Tom Steffensen. Riktmärket har varit 80-talets syntpop. Det är så där tunt i ljudet eller snarare platt och ödsligt som det bara kunde låta då med den första generationen syntar.

Om skivan bara fått en touch av 80-tal men med tydlig 2000-tals prägel hade läget varit bättre. Jag förstår att det är en tung uppförsbacke för Amanda Mair att vandra med Dusty Springfield och Kate Bush på släp. Hon klarar det ändå bra och särskilt väl när hon får sjunga mindre syntanstrukna ballader där hennes röst får ljuda ordentligt. Ett råd Amanda Mair: byt producent och musikgenre – din röst håller för så mycket intressantare musik.

Mer läsning

Annons