Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Babyshambles

Annons

ROCK. Hit har de alltså kommit, den episkt strulige Pete Doherty och hans Babyshambles. Svettig som en gris och med tomt huvud sitter jag i en magmuskelmaskin när en fantastiskt fin liten melodi plötsligt letar sig igenom de audiosensoriska sköldar som måste aktiveras på platser som ett gym i centrala Stockholm. Det är någon av rock'n'roll-kanalerna som spelar singeln "Nothing comes to nothing". Låten är det mest direkta på Babyshambles nya album som till stora delar består av den vingliga jingle jangle-rock som Doherty kanske är bäst i världen på just nu.

Att den rehabiliterade heroinmissbrukarens musik skulle spelas på en hälsoinrättning misstänkte nog varken han själv eller någon annan när han dundrade igenom med The Libertines i början av 2000-talet. Det är symptomatiskt. Doherty har lugnat ner sig några varv och medan Babyshables nya skiva saknar det hjärndöda stök som gjorde "Fuck forever" till en omedelbar klassiker finns här något annat. Lite mindre "fuck off", lite fler och lite rikare nyanser.

Mer läsning

Annons