Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Black Sabbath

Annons

HEAVY METAL. För första gången sedan 1978 släpper Black Sabbath ett album med Ozzy Osbourne bakom mikrofonen. Frågan är om några andra har betytt lika mycket för tung rock som det här gänget och förväntningarna på "13" är därför extremt låga. Efter 35 år, typ 20 medlemsbyten och inte minst den vidriga tv-serien "The Osbournes" - hur skulle det här kunna bli något annat än en jättelik besvikelse?

Men det är det inte. Det är mörkt, har glimten i ögat och drivs framåt av ett släpigt sväng där riffen sitter som gjutna i bly. Att Ozzy 43 år efter debuten tvingas undvika de höga tonerna kan knappast hållas emot honom. Snarare förundras man över hur väl han sjunger och hur han lyckas pressa punkiga kvaliteter ur sin stundtals bristande röst.

Med Brad Wilks från Rage Against the Machine bakom trummorna dyker Sabbath rakt ner i det 70-tal som utgjorde bandets guldålder. I den "Planet caravan"-bestänkta "Zeitgeist" är de farligt nära att plagiera sig själva, men flertalet av låtarna är riktigt vitala. "13" är betydligt mer relevant än någon skiva någon av de enskilda medlemmarna gjort på flera årtionden. Imponerade.

Mer läsning

Annons