Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Corroded - från energikickar till dalar

För att vara lite ytlig kan man utgå ifrån att Corroded erbjuder rejält tung dieselrock.

Annons

Dessa skäggiga, tatuerade karlar i skinnväst tar dock en tvär sväng direkt när de börjar spela. Det är tung, men radiovänlig, rock som erbjuds under kalaset och bandet levererar både toppar och dalar.

Dalarna förekommer i svaga alster som ”I Am The God”, som även är kvällens avslutande låt tyvärr. Med sina elektroniska dubstep – slingor förvirrar den mer än den berör. Topparna händer dock i gruppens snabbar material som ”I Will Not” som för övrigt är en riktig stå-upp karamell med extra allt. En riktig energikick som drar igång både publik och band. 7

I repertoaren är det stabila rocklåtar som levereras men många alster verkar även lida av någon form av schizofreni. Man retas med att bjuda på tunga, Pantera – doftande riff för att sedan övergå till en lättglömd melodi som inte gör något vidare avtryck. Det förvirrar mer än vad det eggar i mitt tycke.

Både bandet och publiken verkar däremot ha kul under kvällen och sångaren samt gitarristen Jens Westin visar på pondus och en stor portion charm. Hur hans röst används i låtarna är jag dock kluven till. För min del tycker jag karln ska skrika mer än vad han gör. Han har ett rejält blås i pipan som han sällan använder och när han väl gör det är det under alldeles för kort tid. Mestadels sjunger han med en sann rockröst, vilket inte är fel, men i min mening ligger hans sanna styrka i de mer skrikiga partierna.

Bandet bjuder ändock på en riktig show där de håller publikens intresse vid liv hela tiden. Om Corroded snart når de större scenerna däremot, vilket jag tror de kommer göra, hoppas jag att de valt åt vilket håll musiken ska svänga.

Jonathan Björklund

Mer läsning

Annons