Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Daft Punk

Annons

DISKO. Alla creddiga musikfans elektroniska favoritgrupp omfamnar plötsligt några av 70-talets allra största – och tyvärr bortglömda – genier, Nile Rodgers och Giorgio Moroder, och väldigt många går bananas. Äntligen får vi avslöja att vi gillar disko! För det har vi liksom alltid gjort ... Jojo ... Det har inte alltid låtit så, kan de minnesgoda som aldrig slutat lyssna på Moroder och Rodgers invända ...

Nåväl, det är förstås fascinerande att de annars så maskinmässiga fransmännen bejakar det analoga discosvänget och Nile Rodgers och hans gitarr ger dem verkligen en lektion i hur det kan låta. Likaså på de spår där Pharell Williams är med. De räddar den här plattan till betyget bra och några av låtarna kanske skulle ha dugt som albumspår hos Chic eller Sister Sledge när det begav sig. Visst.

Men när Daft Punk på egen hand, eller med mindre begåvade samarbetspartners ska försöka skapa det här svänget avslöjar de sig som ganska så osvängiga typer. Den viktigaste ingrediensen i discon var alltid passionen och glädjen. Men Daft Punks kalla autotune-röster till de varma analoga syntarna skapar en ganska så ljummen blandning.

Mer läsning

Annons