Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den svenska björnstammen

Annons

POP. Ibland dyker det upp band som sticker ut, som känns litet mer originella, som verkar vara roligare än det som vanligtvis serveras.

Den svenska björnstammen är ett sådant band. Det här är dansant, spännande och jordnära popmusik med raka, enkla och starka texter.

Samtidigt som det är mörkt och melankoliskt får de dig att vilja klappa takten, tralla med och dansa. Dubbla P3 Guld-vinnarna, som både tog hem årets låt med radiohiten ”Vart jag mig i världen vänder” och som också gick ifrån galan som årets nykomling, är utan tvekan något av det roligaste på den svenska popscenen just nu.

Sjumannabandet från Norrköping som startade Norrköpings konsthall tillsammans gick för två år sedan till final i musiktävlingen Metro on stage. I somras började singeln ”Vart jag mig i världen vänder” snurra på radion och hamnade på första plats på Sverigetopplistan. Bakom sig har bandet electro- och technoinfluerade ep-skivorna ”Dansmusik” och ”Classics”, som båda visar att det är något stort på gång. Det är kul när ett band som är så egensinnigt och mångfacetterat når en stor publik, men mitt i allt det drivna och experimentiella är det här egentligen inget annat än lättillgänglig och otroligt skön pop.

Titelspåret träffar helt rätt, ”Vart jag mig i världen vänder” är fortfarande helt ljuvlig och i ”Mörkt kallt ljus” sjuder det verkligen. Stundtals vill de dock så mycket att det kokar över. De växlar mellan svenska och engelska, det dyker upp barnsång och electroinslag. Det röriga är ändå det som gör att jag vill fortsätta lyssna. Det blir helt enkelt aldrig tråkigt. Lekfullheten, modet och kreativiteten går som en röd tråd genom skivan. Här finns en tydlig kärlek till musikskapandet och konsten. ”Ett fel närmare rätt” är en debut som går i 100 kilometer i timmen och som inte stannar för något.

Mer läsning

Annons