Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

e.s.t.

Annons

När stora artister rycks bort uppstår alltid en kommersiell panik efter sorgen: Finns det oinspelat material, oanvända studiotagningar, utkast, något mer? Den närs av en blandning av sorg, förlust och kommersiella intressen som förstås stegras när något blivit oåterkalleligt.

När en av den nya jazzens fixstjärnor, Esbjörn Svensson, en av tre i jazzgruppen e.s.t., plötsligt rycktes bort från livet i juni 2008, var det just en oreparabel förlust som det tagit de två övriga i gruppen – Dan Berglund och Magnus Öström – lång tid att återhämta sig från. I dag har de båda nya spännande musikkarriärer med andra konstellationer musiker som skvallrar om att e.s.t. var tre geniala musiker som blev en i just den konstellationen men med förmågan att förflytta sig till nya uttryck.

MEN, tomheten kvarstår efter den energi e.s.t. lämnade efter sig när Esbjörn dog. När gruppens ”sista” platta släpptes – ”Leucocyte” (2008) var det material från en två dagar lång improviserad jamsession i studio ”301” i Sydney. Gruppen passade på under sin då pågående turné i Asien och Australien. Totalt blev det nio timmar musik. Ganska direkt efter inspelningarna strukturerade Esbjörn Svensson materialet som antingen tänktes bli en dubbel-cd eller två skivor. ”Leucocyte” blev den som hann ges ut just som vald enskild cd.

När nu den andra halvan av den ursprungliga dubbel-cd:n ges ut som ”301” efter studions namn, fullbordas gruppens efterbörd. e.s.t.s kvarvarande medlemmar har tillsammans med gruppens inspelningstekniker Åke Linton ännu en gång gått igenom materialet. Utan den sistnämnde hade gruppens fantastiska sound inte så helgjutet fyllt ut även denna den – troligen – sista skivan med e.s.t.

Precis som ”Leucocyte” är det en fantastisk höjdpunkt på det som gjorde e.s.t. så självlysande och outstanding på den internationella musikscenen. Och det är en tragik att gruppen inte fick tillfälle att fortsätta utvecklas tillsammans. Inte så att de absolut måste göra allt tillsammans till den naturliga döden skulle ha skilt dem åt, men potentialen e.s.t. var – när Esbjörn Svensson plötsligt avled – definitivt inte uttömd, den var mitt i en kreativ boost vilket hörs så tydligt på ”301”.

Det är såå bra, helgjutet, genialiskt, tajt, innovativt, att det inte kan bli annat än toppbetyg. Precis här öppnar e.s.t. dörren till en större musikscen än just jazzens ibland lite trångsynta genrekrav. Här blir den visionär.

Bästa spår: Three Falling Free I och II.

Mer läsning

Annons