Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eldkvarn

Annons

POP. Jag kan inte uppfatta Eldkvarns nya skiva som något annat än en skiva byggd på naturlighet. Den pendlar mellan stundtals intressanta självbiografiska texter och arrangemang på en ofta konstnärligt anspråkslös nivå. Från det ”Sgt Pepper”-influerade omslaget via Pluras poetiska/realistiska texter till sound och låtar känns det 40-årsjubilerande bandet 2011 lika hungrigt och inspirerat som alltid.

Eldkvarn håller fanan högt och går genom stormen av hyllningar med raka ryggar som musikaliska föredömen. Jag upptäcker inga tillgjorda eller opersonliga krumbukter på den här skivan som nog måste betraktas som bandets musikaliskt minst spektakulära skiva på många år.

Vi ska inte glömma bort att dagens succé också beror på en mognad mixad med nyfikenhet, bottenlös inspiration och en närmast sensationell energikick på det musikaliska området. Och där är producenten Jari Haapalainen, som från 2005 och skivan ”Atlantis” styrt Eldkvarns utveckling, en nyckelperson vars gärning påverkat bandet på både scen och skiva under de senaste åren.

Inledningen på skivan, med titellåten, är ett fyrverkeri i tempo och arrangemang med en ton som doftar Eldkvarn 1979 med attackerande blås och en huggande primitiv rytm i botten.

Den där mycket okomplicerade känslan håller i sig under några låtar. De suggestiva rytmerna i ”Låt det rulla” blandas med en blueskänsla. ”En kyss av dig” är stor och typisk Eldkvarn-poprock och ”På andra sidan regnet” är en jordbävning i starka rytmer och oooh-refräng. Jag är så dags beredd på att utnämna ”De berömdas aveny” till Eldkvarns bästa skiva på länge.

Sedan blir upprepningarna från förr lite för många, repriserna i tonfallet lite för ofta och de kända Eldkvarn-harmonierna lite för tydliga för att den fräscha starten ska kunna ge näring till ett helgjutet album.

Det är då de självbiografiska och förklarande texterna hamnar i fokus medan Plura stjäl både ackordsföljder från sitt förflutna eller en titel av Smokey Robinson (”Tårar från en clown”).

Carlas två bidrag, ”Täby Galopp” och ”Stränderna”, går också på tomgång men det kanske är meningen för hela albumets balans med sina plottriga rytmer och annorlunda ordvändningar till texter.

”De berömdas aveny” lever inte riktigt upp till sina egna förväntningar i sin helhet men det är ändå imponerande av en rutinerad och ålderstigen grupp som Eldkvarn att producera så inspirerade låtar av så hög kvalité och presentera allt med flera energiska och nästan ungdomliga arrangemang.

Mer läsning

Annons