Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eldkvarn på konserthuset

Annons

Med nya skivan ”De berömdas aveny” har Eldkvarn en utmärkt repertoar perfekt anpassad en fanatisk publik i ett helt utsålt Konserthus. Mitt ständigt hungriga hjärta efter nyheter blev mycket tillfredsställt i fredagskväll.

Eldkvarn har kommit till den punkt i karriären där bandet kan bjuda på allt och ändå inte tillfredsställa alla. Därför var det nog många i publiken som rynkade på näsan när de saknade så kallade säkra kort som ”Alice” och ”Ett hus på stranden”. Själv tycker jag ”Somliga går i trasiga skor” borde ha gjort sitt i Eldkvarns liverepertoar och på förhand spännande ”3:ans spårvagn” slirade märkbart.

Jag tycker ändå det var uppfriskande att de chockstartade med en handfull nya låtar. Som i huvudsak inte smekte medhårs. Just då var Eldkvarn en förbluffande effektiv rock’n’roll-maskin utan sin vanliga elegans. Heder åt sådana ambitioner.

Eldkvarn bjöd på en fin blandning av rocklåtar och ballader i en låtlista som var noggrant komponerad där rytmen i urvalet av låtar var väl sammansatt. Där ingenting var sämre än väldigt bra men där ljudet inte var samma triumf som vanligt. Jag har tidigare faktiskt hört bättre ljud med bandet på både krogen och på Club 700.

Extramusikern

Marcus Olssons saxofon gav ett autentiskt sound åt Eldkvarns senare låtar men gav också ett eko av 1979 när blås ingick i bandet. Och när ljudmixaren Ove Karlsson gick upp med sin trumpet i ”Pojkar pojkar pojkar” blev det än mer tydligt.

Eldkvarn gjorde en genomgående helt godkänd insats i fredags även om jag saknade ”På andra sidan regnet”, bästa låt på nya skivan, och någon låt av Carla, förslagsvis ”Ett litet finger”. Men så inspirerad, spännande och intressant fick den här kvällen inte bli.

Mer läsning

Annons