Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Episk spelning av Helloween

Annons

Ännu en Metallsvenska går mot sitt slut och ett gäng med power – tyskar står redo att bomma igen festivalen för den här gången. Det är riktigt tekniskt imponerande och exakt sådär episkt man kan tänka sig vill jag lova. Att det även är bedövande tråkigt mest hela tiden är en annan femma.

Helloweens sångare, Andi Deris, älskar uppenbarligen att egga publiken. Inte en enda låt hinner gå obemärkt förbi utan att han uppmanar till handklapp eller skrik av ”yeah” från publiken. För mycket av det goda? Ja, och detta stämmer även in på det mesta som Helloween bjuder på under kvällen.

Trumsolon som pågår på tok för länge och gitarrsolon som verkar ha sina egna solon är skåpmat under de dryga 90 minuter vi får spendera med de skickliga tyskarna. För spela, det kan de i varje fall.

Det mesta ser faktiskt lekande lätt ut för dem och allt från ”Straight out of hell” till ”Hell was made in heaven” (fantastisk låttitel) är verkligen helt felfria uppvisningar och ljudet är lika rent det. Det är därför det är så synd att det mesta som presenteras är tröttsam karaktär. Vissa alster är dock doppade i allsångsguld och man myser förvisso under låtar som ”Dr. Stein” och ”Future World” då publiken, från front till bak, sjunger med. Hade hela spelningen haft en sådan repertoar hade det utan tvekan blivit ett pinnhål högre. Men nu får vi versioner av låtar likt ”Live now!”, som pågår i en evighet utan att för den skull ge någon vidare avbetalning, som drar ned helhetsbetyget.

Publiken verkar oavsett väldigt road under spelningen så något gör ju tyskarna uppenbarligen rätt. Själv har jag svårt att se charmen i det. Min förlust tydligen.

Mer läsning

Annons