Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eva Åkesson

Annons

”Satan i gatan”

Veronica Maggio

Det här är musik att vara förtvivlad, förälskad, vilsen och till. Maggios bästa platta hittills, där hon ger ett soundtrack till uppbrott, sommarnätter och klubbkvällar.

”Islands shores”

Deportees

Sedan ”Under the pavement – the beach” går Deportees från klarhet till klarhet. Det här är löjligt träffsäker och självklar pop som blir beroendeframkallande på ett kick.

”Bon Iver”

Bon Iver

Amerikansk folkpop som letar sig in i hjärtat och stannar kvar. En fin uppföljare till ”For Emma, forever ago” som växer sig starkare för varje genomlyssning.

The Streets

”Computers and blues”

Sedan 2002 har Mike Skinner gjort galet snygg garage/indie/rap som The Streets. Femte och sista plattan är inte den starka final jag väntade mig, men markerar slutet på ett decennium han gjort så mycket bättre. Spåret ”Soldiers” gör mig ofrånkomligt sentimental över detta.

Lykke Li

”Wounded rhymes”

Det här svart, tufft, dramatiskt och magiskt vackert. Indieundret Lykke Li har världen för sina fötter och kan gå hur långt som helst.

Mer läsning

Annons