Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

First aid kit

Annons

FOLKPOP/ROTMUSIK/VISA. Ur en känsla av kulturellt stillastående finns två vägar: det radikalt banbrytande eller att återvända till källorna.

Jag har den senaste tiden umgåtts med en skiva som väcker de märkligaste associationer. Det är tidigt 1100-tal och i den skira bokskogen där jag kommer ridande hörs underskön sång. Det är riddar-idealets sköna jungfrur som sjunger för en trött resenär på väg hem från Europas turbulens till hembygdens skyddande sfär. Eller kanske är det folkvisornas skogrår, älvornas försångare. Det är i alla fall underskönt.

Det är sång så ren som ett pärlande källvatten. Den perfekt röstlaminerade stämsången bär din trötta kropp hur länge som helst. Kanske tänker du på de sirener som Homeros skriver om, de oemotståndliga.

Ja, systrarna Söderberg, Klara och Johanna, i First Aid Kit, knäcker de flesta. De sjunger så folk faller i gråt, både vanliga dödliga och rockikoner som Patti Smith.

Nu kommer deras andra skiva på två år. Den här gången inspelad i Omaha, Nebraska med Bright Eyes-medlemmen Mike Mogis som producent.

Men First Aid Kit behåller sin särart trots flytten från flickrummen i Svedmyra utanför Stockholm där första skivan från 2010 kom till. Pappa Benke Söderberg med förflutet som gitarrist i Lolita Pop finns fortfarande med som inspiratör, medproducent och arrangör. Det hörs också på de många fina arrangemangen.

First Aid Kits musik har beskrivits som rotmusik, country, folkpop. Kärt barn har många namn men ytterst handlar det nog om folkvisor i modern tappning. Inte musikaliskt så mycket som till texternas lite brådmogna eller inhämtade (med tanke på systrarnas ålder) berättelser om relationsdramatik och livets törnen.

Musikaliskt är de tryggt hemma i källorna, i den ursprungliga närmast arkaiska sången som har rötterna i urgamla vallvisor och stamstärkande musik. Det är sannerligen inte nytt men känns daggfriskt fräscht i en tid när nästan alla genrer och musikaliska yttringar går på tomgång eller tröttande omtag. Det här är vacker stämsång med två röster som passar varandra perfekt.

Inspirationskällorna har mer än en gång sedan debuten knutits till nyare amerikansk rotmusik, till Fleet Foxes, Bright Eyes och White Stripes med Jack White i spetsen. Men där finns förstås i rotspåret även Joan Baez, Woddy Guthrie och många andra inom The Great American Songbook.

Vad som sällan lyfts fram är influenserna från folkmusik som ligger betydligt närmare: exempelvis den engelska. Det är inte långt till Fairport Convention, systrarna Anna och Kate McGarrigle, Maddy Prior i Steely Span, med flera.

Det finns även en samtida aktiv gren med utgivningar de senaste åren som The Unthanks med bland annat Rachel och Becky Unthanks, liksom Piroth med Nina och Johanna Piroth.

Ett återvändande till källorna alltså, till ett musikaliskt reningsbad. Systrarna Söderberg gör det på ett alldeles särskilt sätt på den här skivan med röster som har stor framtida utvecklingspotential.

Och det är min enda invändning kanske att Klaras röst fortfarande är i utveckling och kan tjäna på att få ett större djup. Den kan bli en smula borrande i längden genom sin styrka men tunnare modulation. Men det är en randanmärkning.

Lyssna istället på ”The Lion´s roar”. Det är en klar porlande bäck av stämsång du kommer att gråtande vada ned i och tacksamt låta dig omslutas av. Du är hemma - i det ursprungliga.

Mer läsning

Annons