Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"För perfekt" blev charmigt intressant

Popmysteriet med Anna Lund på trummor, Tove Brandt på bas och Per Norin på tramporgel och synt är så skickliga att musiken känns självklar, klar som ett porlande vatten.

Annons

Fast allra bäst är göteborgaren Lovisa Samuelsson själv. Hon behärskar gitarren och pianot totalt, men hennes starkaste instrument är ändå rösten.

Jag blir omtumlad av spelningen. Hennes stämma rymmer stråk av alla mina favoritsångerskor: Rebecca Törnqvist, Monica Zetterlund, Suzanne Vega och Marie Fredriksson. Rösten svävar lätt och tar kraftfullt plats på en och samma gång.

Och både engelska och svenska funkar för henne. Vackra inledande "One by one" tar tag direkt och får mig att vilja flyta med. Sedan följer "Du målar världsbild" där Per Norins synt ger en galen, skön rymdkänsla.

Ungefär här börjar jag känna att spelningen är för perfekt för att bli riktigt intressant. Men då vänder det och Lovisa Samuelsson leker loss i "Walking home" med handklapp och röriga rytmer.

Jag blir helt såld.

Resten av konserten sitter jag och tänker "hoppas den inte tar slut riktigt än". Mellansnack som publiken uppskattar har hon också. "Ett annat nu" handlar om hennes egenupplevda sömnlöshet och det här är kanske den låt där Lovisa Samuelssons röst är som allra starkast.

När jag inte trodde det kunde bli bättre avslutar hon så tokcharmigt att jag går ut från hotellet med ett fånigt leende på läpparna. I "You should come over" plockar hon upp två lokala från publiken på scenen, en sångerska - Felicia Bellström - och en dragspelare - Fredrik Bertilsson. Dessutom får hon med sig publiken i refrängen och jag kan inte annat än att sjunga med.

Mer läsning

Annons