Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

In Flames

Annons

En utsåld intim klubbspelning med ett av Sveriges största band låter väl inte som ett alltför dumt tidsfördriv en fredagskväll i april? Det är det inte heller.

Publiken formligen äter ur sångaren Anders Fridéns händer. Allt han säger möts av jubel. Allt han och bandet spelar möts av vajande händer och flygande kroppar. Det är otroligt svårt för In Flames att misslyckas denna afton helt enkelt. Under låtar likt ”Only for the weak”, ”Bullet Ride” och ”Trigger” är det svårt att hålla fötterna på marken då hela ens kropp skriker efter en urladdning. När avslutande ”My sweet shadow” klingar ut över Club 700 och nacken känns öm, då vet man att det varit en bra kväll.

Den största oron inför kvällens spelning var hur In Flames arenametal skulle te sig i mindre, mer intima lokaler. Tack och lov visar det sig att materialet håller exakt samma höga klass och det framförs med otroligt tight precision. Sedan skadar det ju inte att ljudet är alldeles förträffligt.

Men det måste erkännas. Trots att bandet har med sig epilepsi i form av en ljusshow så saknar man faktiskt pyrotekniken och konfettin en aning. Sedan är det ju en del låtar man saknar i setet men det är ju en självklarhet när det gäller band med en katalog likt In Flames.

Det är nästan skämmigt hur lekande lätt bandet klarar hoppet från arena till klubb och det är tydligt att In Flames är ett otroligt välsvarvat band. Sedan visar metalpubliken att de är den bästa publiken ännu en gång. Men det visste vi ju redan.

Mer läsning

Annons