Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Intim spelning på Prisma

Prisma bjöd på rock i påskägget när Imperial State Electric kom till Örebro på långfredagen. Jag drar lite formalia trots att det är överflödigt för de invigda: Detta är Nicke Anderssons ”nya” band som fortsätter där The Hellacopters slutade. Eller egentligen inte, men spåren finns där förstås.

Annons
Tidigare Hellacopterssångaren Nicke Andersson leder nu Imperial State Electric.

Bandet går dock inte i The Hellacopters fotspår när det gäller populariteten. Imperial State Electric drar ungefär lika mycket folk som när de spelade för första gången i Örebro, i augusti 2010 och i exakt samma lokal. Det gör dock ingenting då det i stället blir en intim tillställning. Det är till och med så att jag tycker att det egentligen bara är bra att spelningen inte var på till exempel Club 700.

Det har sagts förut och det bör sägas igen: Nicke Andersson är en skicklig låtskrivare som vet hur man plockar fram det bästa ut 60- och 70-talsmusiken och gör låtar som låter som något man hört tidigare men som ändå inte är några stölder. Jag har till exempel tidigare beskrivit ”A holiday from my vacation” som den bästa Kiss-låt Kiss aldrig skrev, och på den nya skivan ”Pop war” finns en förtjusande liten popdänga som heter ”Can’t seem to shake it off my mind” som jag kan tänka mig att Lennon/McCartney gärna hade skrivit.

Två höjdpunkter på en spelning som höll en jämn och fin kvalitet under en timme. Mot slutet, när Imperial State Electric i vanlig ordning drygade ut låtlistan med mer eller mindre obskyra covers blev det nästan punkösigt och fler än jag blev nedstänka av öl.

Det är smällar man kan ta när Imperial State Electric kommer till staden.

Mer läsning

Annons