Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kalle Moraeus och Sanna Nielsen

Tolv män och en kvinna. Könsfördelningen är onödigt ojämn, men med Sanna Nielsen i ena huvudrollen må allt vara förlåtet. Årets julshow med Kalle Moraeus och Orsa spelmän är både välklingande och skojig.

Annons

JulstämningJodå, den finns där men stundtals under konserten halkar man av spåret. Några av Kalle Moraeus låtar är definitivt inte julsånger och det är kanske lika bra att klara ut det här med hans sångröst redan här. Det är min enda kritiska invändning så här kommer den: Tyvärr, han sjunger inget vidare. Men vi ursäktar ändå så gärna en så fantastisk och underhållande spelman.

Skrattfaktor Kombinationen lång kvinnlig sångerska och kort fiolspelman är lustig i sig och den tas det vara på rejält. Men även andra masar på scenen är kortväxta och Sanna Nielsen presenterar sig och bandet som ”Snövit och hennes dvärgar”. Över huvud taget bygger mycket av mellansnacken på huvudpersonernas kontraster. Sanna, den ordentliga, och Kalle, slarvern som jämt glömmer bröllopsdagen och faktiskt köpte asfalt (!) för pengarna i Povels Karamellodiktstipendium.

JulpyntTvå kandelabrar på scen och en liten soffhörna ger lite vardagsrumskänsla. De röda slipsarna på kostymklädda orkestern känns lite som ... ”oj, nu fick vi till det” på statsmannabyråkratiskt vis. I övrigt är det sparsamt med pyntet. Inte ens några snöflingor dalade från taket under Povel Ramels ”Titta det snöar”, en av flera utmärkta Moraeus/Nielsen-duetter under kvällen. Fast hur är det med Orsaspelmännens folkdräkter med tillhörande skinnförkläden? Räknas de som julpynt? Njaee ...

SmällkaramellenIngen riktig explosion, men en rad riktigt starka nummer. ”Santa is rockin tonight”, före paus gav en försmak av vad som komma skulle. Det akustiska setet i början av andra avdelningen var också riktigt starkt och några kul nyskrivna jullåtar, ”Frossa mat i juletid” och Sannas monolog över julens vedermödor med gubbdoa à la Orsa spelmän, kändes fräscha. I en rasande snabb version av ”Jingle bells” visade hon också sin starka, showiga förmåga.

Jullåtar vi saknadeEgentligen inga. Orsa spelmän bjöd på Benny Anderssons julvals och ”Julfemman”. Sanna Nielsen gav oss både Schuberts Ave Maria och Adams julsång med ståpälskänsla. En härligt avskalad version av ”Little drummer boy” med slagverkaren Jörgen Stenberg lyfte också rejält. När så Per-Erik Moraeus fick leverera solot i sin egen fantastiska låt ”Koppången” som avslutande extranummer så var åtminstone min kväll gjord.

Mer läsning

Annons