Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lou Reed Metallica

Annons

ARTMETAL. Lou Reed har myntat att det här är det bästa han har gjort.

Metallicatrummisen Lars Ulrich har uppgett att hans huvud snurrade som Linda Blairs i ”Exorcisten” efter det musikaliska mötet med Reed.

Deras samarbete har resulterat i ”Lulu”, en platta som baseras på den tyske dramatikern Frank Wedekinds pjäs om den utnyttjade dansaren Lulu.

Ett holistiskt synsätt på ett musikaliskt samarbete borde ju leda till att helheten blir större än summan av delarna. Om detta samarbete dessutom inbegriper Metallica och Lou Reed (som undertecknad gillar) borde det vara ett kassaskåpssäkert vad.

Men för att ett samarbete ska fungera krävs just samarbete. Det låter inte så här.

Lou Reed gör sin sak (som bara han kan) och Metallica (som inte gjort sig kända för att kompromissa) gör sin sak. Och det sker aldrig något möte. Snarare tar de ut varandra.

Riktigt lika stort konstnärligt haveri som virvelljudet på ”St Anger” är det inte. Men inte långt ifrån.

Två saker lyfter det här över betyget ett.

”Mistress dead” är ett skenande ånglok.

”Frustration” har ett riff värt att döda för.

Mer läsning

Annons