Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Methoxide

Annons

HÅRDROCK. Det är något med Methoxide som känns lite buskis. Småfjantiga artistnamn, tönttuffa låttitlar och ett fejkat livespår. Läser man biografin på deras hemsida får man ta del av en tramsig, och visst – rolig, bakgrundshistoria från1987 och framåt.

Detta hade fått ett helt annat värde om det hade varit menat som en metalparodi, men några sådana tendenser hittar jag inte. Förutom det avslutande ”livespåret” med pålagt publikljud till en ganska usel, gammal låt.

Bandet består av barndomskompisar från Örebro. I ett medföljande brev förklarar de att deras skiva är ”en hyllning till enkel hederlig hårdrock, som den lät på 80-talet” och om det är programförklaringen så har man lyckats väl med att genomföra den.

Det är just enkel heavy metal som bjuds, men dessvärre utan några speciellt minnesvärda låtar. I skivans bättre stunder associerar jag till Anthrax minus thrashinslagen, och ”Lord of terror II” har ett Iron Maiden-knorrigt riff som sticker ut.

I övrigt är den bästa låten ett väldigt stämningsfullt instrumentalt mellanspel med akustiska gitarrer och piano. Mycket fint.

Även om det bär emot lite att säga det så känns ”Proceed to hell” som en lång demo. Det är inte en skiva som kommer att få arrangörerna till Sveriges hårdrocksfestivaler att kasta sig över telefonerna för att boka Methoxide. Den låter som en ”rolig grej” som några barndomskamrater satt ihop efter 25 års hobbyspelande. Och det är inget fel i det – man ska ha roligt och dokumentera sig själv, men i konkurrens med andra liknande skivor från band med en helt annan ambitionsnivå känns den väldigt platt.

Samtidigt hörs det tydligt att skivan är gjord med hjärnan och hjärtat på det rätta stället. En hyllning, som sagt, och ingen parodi.

Mer läsning

Annons