Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mustasch slokade på Kulturhuset

I lite drygt tio år har Mustasch med jämna mellanrum kommit till Örebro och spelat på alla tänkbara scener, de flesta sådana som inte finns längre: Contan, Sombrero, (gamla) Satin… Många av dessa spelningar har varit oerhört bra och genererat höga recensionsbetyg.

Annons

Men någon spelning måste vara sämst, och dessvärre var det lördagens konsert.

Jag vet inte om det var ringrostighet, premiärnerver (Kulturhusetspelningen var den andra på den pågående turnén) eller för mycket god dryck innanför västen som spökade, men under stundom kände jag inte igen det band som jag vanligtvis beskriver som jämnt och stabilt. De brukar inte slarva och framför allt brukar den röststarka Ralf Gyllenhammar aldrig sjunga falskt. Det gjorde han nu, och inte bara en gång. Bandet kändes stelt och oinspirerat.

Mustasch kommer till Örebro

med sin nya, drygt tre veckor gamla skiva ”Sounds like hell, looks like heaven”, som är en ganska bra platta med undantag för att jag allt för ofta tänker på andra band när jag hör den. ”Cold heart mother son” lånar från Megadeths ”Symphony of destruction, ”Dead again” från Metallicas ”Sad but true” och ”Your father must be proud of you” låter med sitt poppiga oktavriff och ”woo-o-o-woo”-körer mer som något Millencolin skulle ha skrivit.

Lite smått chockartat väljer de efter att ha klivit på till Eurovisionssignaturen att spela hela skivan från start till mål. Jag är tudelad inför valet. Å ena sidan är det skönt att veta att ett band släpper en skiva med ambitionen att alla låtar ska spelas live, men å andra sidan blir det en lång och seg startsträcka på konserten. Det är nämligen när Mustasch kommer tillbaka för sju äldre hits som extranummer som det blir nerv och liv i konserten och det Mustasch jag minns tittar fram igen.

Jag hoppas att det bara var en tillfällig svacka och kanske var det så att man bör ha sett lika många Mustaschspelningar som jag gjort för att kunna ranka denna som sämst, men tro mig: det här var inget vidare.

Mer läsning

Annons