Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nasum pulveriserar

Turnépremiär. Enbart ordet kan ge sken av osäkerhet och skakiga nerver. Men Nasum inte bara krossar, utan pulveriserar allt som kan komma att förknippas med ordet. ”Nasum will blast shit to bits in 2012” står det på hemsidan. Med facit i hand kan jag lugnt säga att det inte är någon lögn.

Annons

Att man kan vara så oförskämt tighta på en turnépremiär är nästintill skrattretande. Låtskatterna bara avlöser varandra och det är en otrolig precision i varje instrumenthantering. Anders Jakobsons smatter leder det musikaliska kaos som är Nasum från början till slut och jag förvånas över att han inte kollapsar där bakom trumsetet. Jesper Liveröd, Urban Skytt och Jon Lindqvist visar även de att de inte glömt grindmanéren hemma och det är total rens från första till sista sekund. Nytillskottet Keijo Niinimaa (Rotten Sound) på sång visar att han tar jobbet på största möjliga allvar och han vrålar så att man tror att domedagen är kommen. En mer än godkänd ersättare för Mieszko Talarczyk, som tragiskt nog gick bort i flodvågskatastrofen 2004.

Oro anades i huset då ljudet under förbandet Vomitory var en aning svajigt. Turligt nog för Nasums del var detta problem åtgärdat då deras otroligt snygga inledning (en verklig avbildning av omslaget till ”Inhale/Exhale”) tog vid. Med låtar som ”Wrath”, ”Go!”, ”The Deepest hole” och avslutande gungöset i ”Inhale/Exhale” är det svårt att hålla sig i bakkant och jag finner mig snabbt vid mina röjande kamrater längst fram.

Visst, faktumet att detta är slutet känns i magen. Men vilket slut det blev. Folk kommer säkerligen beklaga sig över att detta inte var det ”äkta” Nasum och annat påhitt. Men detta var Nasum i sin allra renaste form. En lastbil som krossar dig i överljudsfart och, som sagt, spränger skit till bitar. Så gör dig själv en tjänst och unna dig ett parti rejäl grind i sommar. Slave to the grind? Det kan jag med stolthet säga att jag är.

Mer läsning

Annons