Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya låtar lyfte konserten

Det är svårmod, begär, saknad och ånger. Det är det bitterljuva livet självt.

Annons

Thåström har visserligen några år till godo, men vi har varit yrkesverksamma nästan lika länge. I olika branscher, men två som lever intill och med varandra. Jag som journalist och Thåström som musiker.

Thåström har med andra ord funnits i hela mitt musikaliskt medvetna liv. Först som en ung man som bidrog till att färga min samhällsbild och kicka in ett sant ungdomsuppror i ryggraden. Ganska snabbt blev han en musiker som jag betraktat, analyserat och försökt förhålla mig till som recensent.

Han har helt klart varit en viktig människa i mitt liv. En följeslagare som emellanåt dragit i väg åt ett håll som inte varit i fas eller smak med mig.

Jag har sett ett otal konserter med Thåström. I Ebba Grön, i Imperiet, aldrig i Peace, Love Pitbulls och som soloartist. Arenorna har varit alltifrån Hagfors Folkets park till Way ut west i Göteborg.

I lördags stod den nyligen fyllda 55-åringen på Conventum kongress scen framför närmare 2400 personer. Yngst i publiken var 18 år och äldst över 60. En brokig skara människor med olika relationer till kvällens huvudperson. Och en av dem var jag.

De som har ett förhållande till Thåströms senaste album ”Beväpna dig med vingar” kunde njuta i fulla drag. Plattans titellåt inledde och sedan följde fler som tragiska ”Dansbandssångaren”, kärleksdränkta och bittra ”Smaken av dig” eller poetiska ”Samarkanda”. Det var också de nya låtarna som lyfte konserten till sköna höjder och visade att Thåström inte behöver leva på gamla lagrar. Han fortsätter leva i en skapande process och levererar kontinuerligt nya klassiker.

Thåströms karakteristiskt nästan spastiska rörelser tonades ner när han greppade gitarren eller när de äldre låtarna framfördes. Hans stressade vandrande fram och åter på scenen känns alltmer rätt. Det har blivit ett uttryck för trygghet och fokusering.

Hans eminenta femmannaband Niklas Hellberg, Pelle Ossler, Ulf Ivarsson, Mikael Nilzén och Anders Hernestam bidrog i allra högsta grad till att förstärka det trygga. Tungt och nästan plågsamt vackert möter bandet Thåströms nakna och själfulla sång. Det är svårmod, begär, saknad och ånger. Det är det bitterljuva livet självt.

Det nya blandades med äldre låtar som ”Kriget med mig själv” och ”Vacker död stad”. Det blev allsång och igenkännande. Precis som det ska vara när en artist varit verksam i flera decennier.

Thåström såg själv ut att njuta av att stå på scenen, även om mellansnack inte är hans starka sida. Han log, sträckte ut händerna mot publiken och tackade upprepade gånger.

Två extranummer med bland annat charmant ångvältsrockabillyversionen av ”Rock´n´Roll e död”, avslutades med finstämda ”Sönder Boulevard”.

Sedan ville jag bara sjunga ”Fanfanfan… att det skulle ta slut… ”.

Mer läsning

Annons