Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stairs

Annons

POPROCK. Poprock-stämpeln förklarar inte någonting om hur det låter om kvintetten från Örebro. Inte heller producentduon Simon Ljungman och Jens Back, som spelar med eller har spelat med Håkan Hellström och Lars Winnerbäck, ger några garantier för stor personlighet. Däremot ett uppenbart kunnande att fixa till ett bra sound med goda resurser till en kompetent inspelad skiva.

Förhandssnacket kring skivan har handlat om spretigt material, ett uttryck som också kan förklaras lite positivare som fascinerande variation. En flortunn linje skiljer mellan beskrivningarna och låtarna på Stairs debut pendlar lätt mellan det bra och dåliga.

Skivan inleds dock starkt och övertygande med ”The death of a young student”. Ett fint intro, ekoladdad sång och pådrivande gitarrer i en catchy låt.

En annan Hellström-bekanting, Stefan Sporsén, kryddar några låtar med sin fina trumpet, ”No knock on my door” och ”Lights out”, och förvandlar tämligen medelmåttiga låtar till intressanta ögonblick.

Däremot har Stairs svårt att fånga den rätta svärtan i balladerna där det låter alldeles för slickat och ofarligt för att de enligt albumtiteln ska befinna sig på ”the edge of town”.

Dessutom är de två egenproducerade låtarna lite för stora chansningar i det okända.

”Best believe” är exempelvis ett omotiverat eko från 80-talets syntpop där en hel maskinpark ersätter levande musiker i studion. Där går ambitionerna vilse och personligheten går förlorad i alltför yviga gester.

Då har ”Just like your dad” mer och bättre energi och ”Burn all bridges” är ett frö till en stor låt.

Ögonblick som ändå ger hopp om en positiv framtid för bandet efter en splittrad men ändå godkänd albumdebut.

Mer läsning

Annons