Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Thåström 

Annons

Punk. Ett ord som självklart dyker upp när man talar om artisten Thåström. Nu, år 2015 på Conventum, är han däremot inte längre någon yngling i ett ikoniskt punkband utan en av Sveriges största rockstjärnor. Med en låtskatt som heter duga glider han in på scenen, i moderiktigt vit kavaj och svart hatt, till publikens jubel. Redan där känns ett misslyckande otroligt.

Och från låtar som Dansbandssångaren till fenomenala Imperiet-dängan Kriget Med Mig Själv så visar Thåström att han gör skäl för jublet och att musiken verkligen är allt. Mellansnack finns det inget av och behövs inte heller, medan den imponerande ljusshowen i bakgrunden endast existerar för att förstärka de trasiga och hoppfulla textraderna i låtar som Brev Till 10:e Våningen. Thåström själv bjuder på storsång och den hesa pipan leder oss längs ödsliga vägar i storstaden för att då och då stöta ur sig ett vansinnesvrål. Mannen själv dansar runt på sitt absolut bästa Tom Waits-manér oc han visar att man helt enkelt inte behöver tjata om allt och ingenting med sin publik för att knyta an. Vi kommer tillräckligt nära ändå.

Men även solen har sina fläckar och låtar som Ingen Sjunger Blues Som Jeffrey Lee Pierce och Slickar I Mig Det Sista känns aningen malplacerade och sömndruckna. Men tack och lov så är det lätt att glömma och förlåta sådana småsaker illa kvickt då mångfalden av repertoaren är så otroligt gjuten. En stilla och vacker version av skrämmande sorgesången Österns Röda Ros står sig som aftonens absolut vassaste kort och förhoppningsvis har den en given plats i framtida spelningars set.

I övrigt så är kvällens ljudbild riktigt bra hela giget igenom och soundet pendlar förträffligt och smidigt mellan sårbart avskalat till storslaget kraftfullt utan att tappa fokus.

När jag vandrar hemåt så frågar jag mig själv vad man egentligen kan kalla det som Thåström sysslar med. Det är folklig musik som ändå är säregen, vanvettigt men ändå samlat och inbjudande men ändå frånstötande. Jag kan bara tänka på ett ord som summerar upp mina tankar och funderingar kring artisten Thåströms bravader. Punk.

Mer läsning

Annons