Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

The Fooo

Annons
The Fooo på Conventum i Örebro.

The Fooo är de senaste i raden av den svenska popkommersialismens skötebarn, och ytterligare en musikprodukt med nischen unga pojkar. Och förenklat finns det två dominerande tankebanor kring denna nykulturella blinkning till 1400-talets kastratsångare och deras vokalistiska egenskaper. Ett fördömande och hårt kritiskt synsätt eller fanatiskt påhejande perspektiv. Och då dels allmänt kring fenomenet som sådant, men framför allt gällande The Fooo i synnerhet.

Det Haparandabaserade industrimetallbandet Raubtier är klart tydligast i riset, och vad det kommer till det de fyra grabbarna på Conventums kongress står för. Det finns bara en sak att göra när en sådan här företeelse fått fäste. Och det är att låta napalmen regna, och att bränna ned hela världen.

För liksom Vipeholms-kolan är The Fooo förhärligande sött men utan näring och klibbar förrädiskt fast för att fräta ned allt som kommer i dess väg ända till roten. Vi blir helt enkelt fördummade av den här typen av musik på ett sådant sätt att det riskerar att förgöra åtskilliga generationers intellekt.

Men pop ska inte vara någon slags privatiserad musikalisk version av UR. Pop definieras ju liksom av att den är lättillgänglig, bred, inkluderande och om den lyckas bra, ett föremål för kollektiv eufori. Med andra ord är Felix Sandman, Oscar Enestad, Oscar ”OG” Molander och Omar Rudberg pop.

För de fyra tonårskillarna tar den moderna popen till Sverige. De skapar en helhet där intrycken sträcker sig långt längre än till ett par minuter med svajiga textrader. Något som svensk pop länge sett förbi. Ett koncept där helhetsupplevelsen står i centrum snarare än att musiken naivt ska tala för sig själv. Även om ”Fridays are forever”, ”Kangaroos” och ”Man overboard”, liksom majoriteten av alla andar låtar, lätt ekar i huvudet så blir de endast en del av allt det andra som bandet säljer. Koregorafi, en påkostad scenshow med jätte-tv som backdrop och olika teman i den digitala rekvisitans uppsättning blir beståndsdelar som varierar och entusiasmerar.

Pop-pojkarna skapar en show värdig vår tidsanda och den hypermoderna värld vi lever i. The Fooo har allt och The Fooo kan allt. Önskningsvis vill de ännu mer, om den kvickt skiftande branschen nu inte redan är på väg att pendla åt något annat håll. Vindarna vänder snabbt, men just nu viskar de The Fooos namn. Det gör dem till ett av Sveriges mest intressanta musikfenomen just nu.

För oss andra som trots detta ändå inte med häpnad blir en dogmatisk Foooer, och hårddraget tar avstånd från detta musikindustriellt producerade popspektakel, så är det väl bara att anta de norrländska grabbarnas råd och duscha i eld. Men å andra sidan, Kafka hade inte heller så roligt.

Mer läsning

Annons