Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

The Resistance låtar flyter in i varandra

Annons

Det är inte precis några duvungar inom den hårdare musiken som utgör kraftansamlingen som är dödsmetalorkestern The Resistance. Mannen med den ilskna rösten, Marco Aro, kommer från fenomenala akter som The Haunted och Face Down , Jesper Strömblad stoltserar med att ha spelat en roll i ett av Sveriges mesta metalband In Flames och Christofer Barkensjö har erfarenhet från dödsbandet Grave. Ingen dålig resumé helt enkelt och det märks i The Resistance ljudbild att de plockat tonvis med inspiration från den där bubblande kunskapspotten. Men oavsett var de plockat från så är den gemensamma nämnaren för allt som kommer mullrande ut ur högtalarna denna afton att det är hårt och förkrossande tungt. Inga fel alls.

Visst, låtar som Dead, Expand or Expire eller Eye for an Eye kanske inte kommer vinna några priser för nyskapande toner eller dylikt inom dödsgenren, vilket är synd då den musikaliska bredden i gruppen garanterat skulle kunna ge upphov till spännande melodier, men likt en knytnäve i solar plexus så går jag på knäna ett flertal gånger under bandets spelning. Det finns en ordentlig dos med energi på scenen, varpå det mesta av den kommer från sångaren Aro. Utöver att vara rabiat ilsken och hutlös i allt sitt vrålande, som är av ypperligaste klass, så är han dessutom en riktig publikcharmör och ett sant energiknippe som skojar och peppar mest hela tiden. En trygg arg hand att hålla genom hela spelningen.

Sammanfattningsvis så är varje låt under kvällen sitt egna lilla godståg och de levererar exakt vad de ska göra utan omsvep och det är så klart glädjande. Men mot slutet av den halvtimmeslånga spelningen är jag ärligt talat faktiskt rätt mätt ändå på muller och skrik. Låtarna har en tendens att flyta in i varandra och det blir lite för mycket av det goda helt enkelt. Ett sant lyxproblem.

Mer läsning

Annons