Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Theresa Andersson

Annons

Hon har tagit begreppet multi-instrumentalist till en helt ny nivå tack vare loop-pedalen. Theresa Andersson släpper idag sin sjätte skiva och gör det med ännu mer tyngd i att vara den där fascinerande enmansorkestern.

Enmansorkestrar har annars något sorgligt över sig, du vet en gitarr och en trumma på ryggen. När du möter dem som gatumusiker finns där ett hopp om musikalisk gemenskap men också en känsla av konkret ensamhet.

Theresa Andersson är Gotlands-tjejen som flyttade till USA som ung. De senaste tjugo åren har hon bott i New Orleans. Som sångerska, låtskrivare och ”enkvinnasband” lade hon ut låten ”Na NA Na” , som var ett av spåren på hennes förra skiva, på YouTube. Den har mer än 1,5 miljoner människor kollat på. Genomslaget var totalt inte minst för hennes användning av loop-pedal. Loop-pedalen är ett elektroniskt hjälpmedel där man kan sampla det man spelar på olika instrument och loopa det. Till slut låter man som en hel orkester.

Det där går att göra även live men kräver sin musiker på stor koncentration och både psykisk och fysisk insats för att inte förlora helheten.

Theresa Andersson är en mästare på det, vilket hon bevisade senast hon spelade här i Örebro i slutet av januari i år.

Nu kommer hon hem för en ny vårturné i Sverige.

Theresa Andersson hanterar som sagt många instrument och hon skriver själv låtarna. Nya skivan är en ännu skarpare slipad produkt än den förra. Jag gillar hennes ljudbild. Den är lekfull, lättsam i ordets allra bästa bemärkelse, med en ljus harmonik som ändå är komplex och livfull.

Efter ett antal genomlyssningar tycker jag det låter mycket 60-talspop om skivan. Den har en fin omsvepande symfonisk tyngd och där inuti tittar klassisk engelsk pop från det decenniet fram, lite Brian Wilson, svängig bossa och till och från Kate Bush. Det senare kan bero på Theresa Anderssons sångsätt men är inte på något sätt epigoneri.

Tvärtom tar hon sina influenser vidare på ett mycket egensinnigt sätt.

Den kanske tydligaste ljudbilden med 60-tals rötter hör man i det tioende spåret ”January” där Burt Bacharach tveklöst står i kulisserna och ler.

”Street Parade” är en riktigt bra skiva att möta våren med, producerad av Tobias Fröberg och med gästartister som Peter Morén från ”Peter Bjorn and John” (hon är inte helt ensam med andra ord).

Den här gången kommer Theresa Andersson oss inte närmare än Stockholm på sin turné (fast i sommar gästar hon ”Parkfesten” i Nora), men får man rekommendera plattan som tröst – den räcker mycket långt.

Mer läsning

Annons