Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Need for speed

Annons

ACTION. "Need for speed" är ett storsäljande datorspel som enligt all modern produktplaceringslogik nu blivit film. Fans av spelet har dock sannolikt roligare med en spelkonsol i handen än med filmversionen. Under en mycket lång startsträcka redovisas hur vår hjälte, den reko bilmekanikern Tobey (Aaron Paul från "Breaking bad") blir lurad av den välbeställde rivalen Dino, som redan har snott Tobeys gamla tjej.

Olyckligtvis hamnar Tobey i fängelse men så fort han kommer ut påbörjas revanschen, som bland annat inkluderar att ställa upp mot Dino i ett topphemligt illegalt lopp över landet.

Med sig på vägen får han den brittiska lyxbilsförsäljaren Julia, som snabbt går från att vara ett friskt inslag i den testosterontunga miljön, till traditionell kvinnlig sidoförarroll.

Det hemliga loppet regisseras av den excentriske Monarch, spelad av en övertänd Michael Keaton. Det är en mycket märklig roll. Instängd i en slags radiostudio direktrapporterar han före, under och efter loppet och slänger in överflödiga kommentarer som "det här handlar inte bara om racing, det är p-e-r-s-o-n-l-i-g-t". Dessutom kallar han konsekvent Julia för "den lilla slampan" (snyggt jobbat, översättaren).

Sedan uppvisas den ena trista klichén efter den andra till man på allvar sitter och saknar "Nu blåser vi snuten" och "Fast and furious". I den sistnämnda serien har Vin Diesel och hans mustiga gäng finputsat blandningen av adrenalin, humor och förgasardriven action till i jämförelse svindlande höjder.

Det går ju också att styra det hela i en mer seriös riktning, som Ron Howard gjorde med verklighetsbaserade "Rush", och på allvar göra något av rollfigurerna, om man nu anser att det är viktigt. "Need for speed" struntar i vilket och kör på i en riktig b-filmsstandard. Här finns verkligen ett stort behov av fart, blir det någon uppföljare får de allt växla upp.

Mer läsning

Annons