Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

No

Annons

POLITISK DRAMATHRILLER. De första fem minuterna tror jag att något är allvarligt fel. Kanske är biografmaskinisten full, projektorn trasig eller så har framkallningen gått helt på tok. De gryniga bilderna med den gulaktiga tonen känns mer som ett tv-reportage från 1985 än en spelfilm från 2013.

Men snart inser jag att allt är i sin ordning. I chilenaren Pablo Larrains film om kampanjen som slutligen befriade hans hemland från Pinochets järngrepp, finns det inga glapp mellan dramat och verkligheten som filmen beskriver. Som publik går det inte att skilja på arkivbilder och fiktion, nu och då flyter ihop till en suggestiv berättelse.

"No" fokuserar på René (Gael Garcia Bernal), en hipp reklamare som får i uppdrag att driva kampanj mot Pinochet. I ett försök att blidka omvärlden har diktatorn gått med på en folkomröstning om hans fortsatta styre. Men efter 15 års terrorvälde räknar regimen med att folk ska vara för rädda för att rösta bort den. För ändå att ge valet ett demokratiskt sken upplåter man tv-tid - 15 minuters per kväll i en månad - åt nej-sidan.

Oppositionen vill fläska på med hårda fakta om Pinochetregimens brott, men René har en annan plan - att övertyga folket med hjälp av positivt laddade reklamfilmer i ytligaste 80-anda. Idylliska picknick-scener, regnbågar och dratta på ändan-sketcher ska säkra en demokratisk framtid.

"No" är en fascinerande film om reklamens makt, men också ett exempel på en historia ur verkligheten som förtjänar att berättas. Pablo Larrain balanserar fint komiken i de glättiga reklambilderna med den ständiga paranoian av att leva i ett ofritt samhälle. Resultatet blir en spännande politisk thriller som vågar vara mer än så. Som vågar offra HD-upplösning till förmån för en övertygande berättelse.

Mer läsning

Annons