Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nobelpristagaren Tranströmer död

Få poeter var älskade av så många. Tomas Tranströmer, en av efterkrigstidens mest översatta poeter, kunde famna hela existensen utifrån några enkla blåsippor. Beskedet om hans bortgång väcker stor sorg.

Annons

Författaren och Nobelpristagaren Tomas Tranströmer avled torsdagen 23 mars efter en kortare tids sjukdom.

Sorgen över hans död är lika stor som glädjen när han äntligen fick Nobelpriset 2011. Sedan 1980-talet hade han nämnts i spekulationerna. Pristagarna från det tidiga 1990-talet, Seamus Heaney, Derek Walcott och Joseph Brodsky, hade alla undrat hur de själva lärjungarna kunde få Nobelpriset när deras mästare, Tomas Tranströmer, inte verkade komma på fråga? När telefonsamtalet väl kom satt han och åt lunch tillsammans med hustrun Monica, förvissad om det inte skulle bli något det året heller.

Tomas Tranströmers dikter har som få poeter nått den breda publiken. För "Sorgegondolen", skriven efter stroken 1990, fick han Augustpriset och hans mest kända dikt, "Romanska bågar", var det självklara valet på Anna Lindhs begravning. Han är översatt till minst 60 språk och på engelska ibland i tre eller fyra versioner. För att ta till sig hans knivskarpa metaforer krävs varken akademisk bildning eller kunskaper i främmande språk, därmed inte sagt att hans diktning är just enkel.

Dikterna har ofta sin utgångspunkt i en skogspromenad eller en bilresa, något till synes granska vardagligt, vilket gör att många kan komma in i dem. Dessutom har han den här enormt märkliga förmågan att låta tillvarons mysterier ändå formuleras med ett rakt, självklart, enkelt idiom. Det är gåtan hos honom, säger litteraturvetaren och Tranströmerkännaren Niklas Schiöler.

Bjuder motstånd

Genom Tranströmer har många läsare fått en kvalificerad ingång till poesin betonar Schiöler. Men tätheten bjuder motstånd och inbjuder till omläsning.

Även om han kan göras svår, komplicerad, mångbottnad, mångfacetterad så finns det i hans poesi alltid en öppnande ingång för läsaren. Och att möta den bilden av människan, en gränslös människa, där nya rum hela tiden upptäcks, det tror jag väldigt många läsare har kunnat ta till sig oavsett kultur, ideologi eller språk.

Poeten Eva Ström lyfter fram trösten och värmen:

Det är ingen cynism, tonen är inte högtidlig utan ganska anspråkslös. Poesin river ner väldigt mycket skrankor, den kommer till en på samma nivå som en själv. Sedan är den väldigt musikalisk.

Konkretion, knivskarpa metaforer och sparsamhet kännetecknar Tranströmers diktning. Slår man ut hans utgivning sedan debuten med "17 dikter" 1954 blir det bara några få dikter per år. Ändå var Tranströmer en hårt arbetade poet som skrev om, reviderade och retuscherade för att nå fram till den ursprungliga känslan. Manuskript på 200 sidor kunde resultera i en enda dikt där livserfarenheten, infogad i en exempelvis en resa eller en promenad kunde mynna ut i en pregnant bild. Bland de mer kända och ofta citerade är raden ur dikten "Carillon":

"Jag har låga stränder, om döden stiger två centimeter översvämmas jag".

Mer läsning

Annons