Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om det går åt helvete: det går fler tåg

Annons

I början av veckan var jag på Musikhögskolan i Örebro för att bevaka Opera på Skärets audition inför sommarens uppsättning av ”Otello”. Ett hundratal sångare från världens alla hörn hade kommit för att sjunga upp inför juryn med regissören William Relton, dirigenten Marcello Mottadelli med flera.

Varje sångare hade tio minuter på sig att visa upp sig från sin bästa sida. Trots att det vimlade av rutin bland de sökande gick det nästan att ta på nervositeten och jag såg flera sångare som kom ut alldeles rödgråtna och bedrövade efter att de hade sjungit.

Samtidigt var stämningen god och det var gott om kindpussar, kramar och peppande lyckönskningar. ”Toj toj” sade sångarna till varandra då det betyder otur att säga ”lycka till”.

Den adrenalinfyllda stämningen väckte en massa minnen från min egen tid som musiker, då provspelningar och auditions tillhörde vardagen. Att kunna prestera under press och vara som bäst när det gäller var en avgörande egenskap.

Jag trivdes ganska bra med det där och kunde oftast omvandla nervositeten till positiv energi, men det fanns många kolleger som tyckte att det bara var hemskt. De kunde spela som gudar i övningsrummet, men inför en jury blev de torra i munnen, började skaka och misslyckades ständigt.

Därför var det befriande att möta sopranen Charlotta Larsson på Opera på Skärets audition. Hennes inställning var att visst skulle det vara roligt att få rollen. Men var det så att hon inte fick den så gjorde det ingenting: ”Då är det inte meningen att jag ska göra den,” sade hon och berättade om en förfärlig provsjungning som hade gått åt skogen för ett antal år sedan. Strax därefter vann hon en annan audition som gav henne ett mycket större och bättre kontrakt på ett annat operahus. ”Så det var ju bara bra att jag inte vann den första provsjungningen. Det var liksom menat så.”

Det här med att bli bedömd kan vara både skrämmande och hämmande. Just när jag skriver detta sitter landets samtliga sjätteklassare och svettas över sina betygsgrundande nationella prov i svenska. Jag hoppas att de barn som det låser sig för kan tänka att det inte är hela världen. Det går fler tåg. Och det finns flera andra saker i skolan som ligger till grund för betygen, som hög närvaro, andra prov och att vara aktiv på lektionerna.

Samtidigt är det lika bra att vänja sig. För bedömda kommer ni att bli hela livet.

Mer läsning

Annons