Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oskar - otippad stjärna i Diggiloo 

Magnifik, magisk, världstenor. Lovorden har haglat över Örebrosonen Oskar Blys insats i Diggiloo-turnén. I morgon kommer showen till Hällefors.

Annons
Publiken - och recensenterna - gillar det udda inslaget med en operatenor i årets Diggiloo-turné. Oskar Bly får idel lovord.

Under sommaren har årets Diggiloo-gäng turnerat landet runt. I morgon blir det ett stopp i Hällefors, vilket ger Diggiloo-debutanten och Örebrosonen Oskar Bly fjärilar i magen.

– Trots 20 år som proffs gör det mig nervös. Jag tror aldrig att jag har uppträtt i Hällefors tidigare, så det är nya jaktmarker.

Under turnén delar han scen med namn som Charlotte Perrelli, Björn Kjellman och Helena Paparizou. Men i flera av recensionerna är det just Örebrotenoren som framhålls lite extra. Oskar Bly har beskrivits med ord som magnifik, magisk och världstenor.

– Det har nästan bara varit stående ovationer, vilket jag är jättetacksam för.

Är det överraskande att opera går så bra hem i sammanhanget?

– Nej, det tycker jag inte. Operan är väldigt drabbande, väldigt rik. Och det är ju en genre som finns över hela jorden, till skillnad från dansband och schlager. Operan kanske har mindre bitar, men det är en större tårta.

Förutom Diggiloo-turnén är Oskar länsaktuell med två Sinatra-hyllningskonserter på Strömpis. På tisdag uppträder han tillsammans med Whispering Band, ett av världens äldsta storband.

– Det är väldigt speciellt att spela med dem. Det finns en kille som spelar trombon som har spelat i 42 år. Jag är inte ens 42 år. Det finns en lojalitet i bandet som nästan inger en religiös känsla.

Oskars relation till Whispering Band sträcker sig även över generationerna. Hans pappa Lars Bly, som tog livet av sig när Oskar var nio, var under många år solist i bandet.

– Sinatra är ljudet av min barndom. Ändamålet är inte bara att tolka honom, utan att förmedla vad han hade för roll i relationen mellan mig och min far, och vad min far har för roll i min relation till Sinatra. En konsert om fadern, sonen och den helige Sinatra.

Oskars schema är fullspäckat även efter sommarens uppträdanden. Just nu håller han på och skriver text och musik till en egen skiva.

– Jag håller på och tar fram nyskriven svensk nationalromantisk musik. När den släpps vet jag inte. Det är inte mer bråttom än att det blir rätt.

Förutom arbetet med skivan väntar New York i oktober, då det är auditionperiod i staden. Oskar berättar att det inte är ovanligt att gå på 20 auditions om dagen.

– Men jag tycker om att jobba i New York. Det är en mer konkurrenskraftig och prestationsbaserad miljö än i Sverige, vilket jag tycker är sunt.

Varför det?

– Den som är bäst på att spela ska få göra det. I Sverige kan du veta att du är landets bästa violinist, men du får inte spela eftersom folk har livstidsanställningar. Jag tror på att det måste finnas någon slags konkurrens, annars blir det korruption.

Mer läsning

Annons