Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pain gain

Annons

ACTIONKOMEDI. Sexistisk, moraliskt förkastlig och alldeles för lång. Där har vi nackdelarna. Jag betar av dem på en gång eftersom jag vill fokusera på det andra.

"Pain gain" är långa stunder en fantastisk actionkomedi. Mark Wahlberg spelar den korkade bodybuildern Daniel Lugo som ser sin kropp som en symbol för den amerikanska drömmen. Men han nöjer sig inte med att stoppa i sig steroider utan vill även dopa sig ekonomiskt. Tillsammans med den kristne ex-fången Paul Doyle (Dwayne "The Rock" Johnson) och bodybuildern Adrian Doorbal (Anthony Mackie) beslutar han sig för att kidnappa en rik man för att pressa honom på pengar.

"Vi plockar bara upp honom, får honom att skriva under några papper och ger honom en proteinshake", säger Lugo till sina kumpaner.

Det går givetvis rysligt fel. Hjärnan är ingen muskel och kroppsbyggarna hamnar i den ena knipan efter den andra.

Mark Wahlberg är ofta en rätt trist skådespelare, men i rollen som Daniel Lugo levererar han komik med precision. Ett pärlband av bra biroller med bland andra Ken Jeong, Rebel Wilson och Ed Harris håller länge liv i filmen tillsammans med en Michael Bay i högform. Efter alltför mycket fokus på "Transformers"-filmerna har han med en kreativ och actiondopad regi gjort "Pain gain" till en "Bad boys"-film för 2010-talet.

Problemet är att filmen baseras på en sann historia som ägde rum i mitten av 1990-talet. Att göra komedi av mord och tortyr när offrens familjer lever är direkt osmakligt. För att överhuvudtaget lyckas har manusförfattarna tvingats lägga till en del fiktion; bland annat var kroppsbyggarna inte så urbota korkade som de framställs.

Skrattet lämnar munnen med en besk eftersmak.

Mer läsning

Annons