Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Plågsamt allvar med plats för skratt

Plötsliga försök till att närma sig den gamla intimiteten. Som avvisas av den andre. Trevande samtal som spydigt avbryts av den andre. Känsloutbrott i all välmening, men så fel, mot de medföljande barnen.
En familj i upplösning på främmande mark. Ett skilsmässodrama strax innan det definitiva beslutet tagits.

Annons
Örebro länsteaters och Riksteaterns dramatisering av romanen

Örebro länsteaters och Riksteaterns samarbete ”Ur vulkanens mun” är ett separationsdrama som baseras på en roman av Helena von Zweigbergk. Både boken och dramat handlar om Anna och Mats som reser med sina två barn till Sicilien i ett desperat försök att rädda relationen, och familjen. Resan blir en plågsam färd upp mot vulkanens rand.

Anna och Mats fastnade tidigt i varsin roll som med åren grävt en allt större avgrund mellan dem. De tävlar med varandra. De vill förändra varandra. Ofta med resultatet av oförlösta konflikter.

Sanna Krepper spelar Anna. Hon inleder med att presentera sig med hjälp av en mikrofon som Anna och med orden att hon är både fel och svag. Scenen är avskalat enkel med ljust turkosa väggar och golv samt fyra trädgårdsstolar i metall och plastband och en utflyktskorg i plast. Det turkosa för tankarna till Medelhavets vatten och de fyra stolarna i två storlekar och olika färger blir symboler för familjemedlemmarna under föreställningens gång.

Anders Hambraeus som Mats gör entré efter en liten stund genom att sticka upp med sitt huvud bakom en av de turkosa väggarna. Han blir Annas antagonist under hela föreställningen, fast han är lika involverad i relationsproblematiken. Protagonisten är utan tvekan Anna som på sätt och vis är en produkt av dagens kravfyllda kvinnobild: god mor, hemmapysslaren, karriäristen, feministen och älskarinnan. Och en produkt av sin uppväxt förstås. Allt detta styr Anna i hennes relation med Mats och deras barn.

Det är Sanna Kreppers Anna som dominerar. Hon leder storyn vidare med självutlämnande konstateranden liksom förljugna självbilder. Sanna Krepper är med mimik, repliker och utstrålning härligt självklar i rollen som vilsna Anna. Anders Hambraeus har en mer återhållsam roll och blir stundtals en del av scenografin när Anna ger sig i kast med en av alla monologer där hon försöker reda ut sitt liv.

Klockrena igenkännande citat,

scener och analyser präglar föreställningen och visar ett äktenskaps mindre positiva sidor. Som Annas vädjan om att åtminstone bara få titta i taxfree-shopen, som Annas och Mats hysteriska tävlande i armhävningar, som Annas irriterande kommentar om att hon hatar ”de där harklingarna” och som Annas liknelse av sin familj som sammankopplade till ett elstängsel där hon är sist i kopplingen och står där med ”ett kortslutet leende”.

Helena von Zweigbergks roman kändes som ett klaustrofobiskt hett utsnitt från ett äktenskap i sönderfall. Sanna Kreppers och Christian Tomners dramatisering pendlar mellan allvar och humor. Skrattet får allvaret att ta bättre fäste och skärper skildringen. En snygg teknik för att inte publiken ska drunkna i separationens ångest eller vägra ta emot den.

Resultatet har blivit ännu en lyckad föreställning för Örebro länsteater som vågat åka ”hela vägen upp till vulkanen” för att titta ner i den.

Mer läsning

Annons