Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Play

Annons

DRAMA. I Ruben Östlunds senast film, "De ofrivilliga", fick vi se mellanmänskligt spel i små grupper. Här tar han klivet ut ur medelklasstillvaron och skildrar hur några unga svarta invandrarkillar ägnar sig åt en slags katt-och-råttalek med tre yngre vita killar. En lång vandring, från Göteborgs centrum, via spårvagnar och buss, mynnar ut i ingenstans. Ingen hejdar gruppen och när de utsatta barnen försöker be om hjälp får de ingen förståelse alls från de vuxna.

Mycket stilsäkert iscensätter Östlund och fotografen Marius Dybwad Brandrud långa tagningar, ofta med en knappt rörlig kamera. De målar upp ett slags hyperrealistiska tablåer, fyllda av en glåmig nutid som ingen egentligen vill se. Som i den inledande scenen i en galleria. På långt avstånd får vi se hur planerna smids och hur de vita killarna går i fällan. Det är snyggt och kyligt, man känner igen det Östlundska, med drag av Haneke.

"Play" är stundtals väldigt obekväm. Det är mycket som avhandlas här, svarta mot vita, underklass mot medelklass, vuxna och barn och det är framförallt med sig själv man måste tampas. Inte minst medvetenheten hos barnen själva om vilka fördomar och föreställningar som finns i samhället i dag, skaver så hårt och illusionslöst. Som en av de svarta killarna säger det: "Hur kan man vara så dum att man visar sin mobil för en svart kille."

De unga amatörskådespelarna är verkligen filmens styrka, de känns helt autentiska. Och till största delen är resultatet också smått fantastisk. Men så dyker det upp några scener där den initiala fingertoppskänslan tappas. Som när en indianorkester slängs in i mixen, liksom en scen i slutet där en förbipasserande kvinna på ett övertydligt sätt uttalar problematiken. Sedan är "Play" för lång och utdragen på sina ställen. En hårdare klippning hade inte varit fel. Den känns inte lika helgjuten som "De ofrivilliga", möjligen har Östlund tagit på sig en lite för stor kostym rent tematiskt. Med det sagt så är ändå "Play" till det stora hela en av årets bästa svenska filmer.

Mer läsning

Annons