Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: "Den stora av de stora förblir anonym"

Annons
Margaretha Krook  Foto: Anders Holmström Kod: 1008  COPYRIGHT SCANPIX SWEDEN

BIOGRAFI. De ler mot oss på bilden från 1948: Jan-Olof Strandberg, Yvonne Lombard, Max von Sydow, Lars Ekborg, Ingrid Thulin och längst till höger i soffan – Margaretha Krook.

Hon var en av elva som blev antagna till Dramatens elevskola det året – på första försöket. 123 unga förhoppningsfulla sökte. Det var rekord. Då hade hon varit säker på sin sak i mer än tio år: hon skulle bli skådespelare. Ända sedan tidiga barndomen då hon drog omkring i hemstaden Norrtälje, utklädd och stapplande i högklackade skor. En tid som flygvärdinna blev ett kort mellanspel.

Hon blev en av de stora. Hon spelade inte sina roller, hon var dem, som regissören Björn Melander beskriver det. Och hon var med nästan överallt. Dramaten förstås, teaterscener i Norrköping, Helsingborg, Göteborg, New York.

Och så tv-teatern när den drog i gång på 1960-talet. Filmvärlden fick också sin beskärda del liksom oförglömliga bidrag till HasseåTages storhetsperiod – och så Radioteatern och tv-underhållningen. För att inte tala om radions ”På minuten”.

Skådespelaren Krook fick ständigt översvallande beröm. Var inte pjäsen i övrigt bra så var det hon som räddade den. Och de stora rollerna radade upp sig: Mutter Courage, Alexandra Kollontaj, Gertrude Stein, Maria Callas.

Astrid Hasselrot beskriver en tid då kvinnor på scenen skulle vara unga och söta. Margaretha Krook var ung men klassade inte in bland de fagert ljuva. Hon fick kämpa i motvind och hon började tidigt komma in i roller som äldre kvinna. Men hennes storhet kunde ingen blunda för. Ingmar Bergman och Alf Sjöberg lovordade hennes sceniska närvaro.

Hon var en vänlig person som såg alla. Så beskrivs hon och allt är så positivt att jag börjar undra: fanns det inte en annan sida?

Jovisst. Hon kunde vara både sträng och sarkastisk när hon tyckte det behövdes. Den ensidigt goda hade varit en väl utslätad roll.

Men om privatpersonen Margaretha Krook får vi inte veta så mycket, varken nu eller då. Hon höll strängt på sin integritet. Ingen damtidning släpptes över tröskeln i hennes hem. Men i boken berättar många av hennes kolleger, hennes familj och vänner om humorn, allvaret, nervositeten, vänskapen och mycket annat.

Hennes egen röst finns också med i korta stycken från ett radiosamtal med Stig Olin. Och så blev hon en uppvärmd staty utanför Dramatenbyggnaden.

Hade hon tyckt att den här levnadsteckningen var nödvändig? Nja … skriver författaren i förordet men själv tror hon naturligtvis på den. Jag också till vissa delar även om den inte går så på djupet som man skulle kunna önska. Men det har naturligtvis sina skäl.

(I tv-klippet ovan kan du se Margaretha Krook i ett av hennes klassiska tv-framträdanden, sketchen "Skattkammarön" ur Estrad 1967.)

Mer läsning

Annons