Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Karlsson på Taket - En fartfylld föreställning med fiffiga lösningar och värme

Teater: NA:s recensent ser Karlsson på taket på Lerbäcksteatern scen och förtjusas över samspelet mellan skådespelarna som rör sig sömlöst över generationsgränserna.

Annons

Betyg: * * * *

Dramatisering och regi: Johan Gille.

Musik: Georg Riedel, Fredrik Åkerblom.

Koreografi: Catrine Örman Oskarsson.

Scenografi och kostym: Jenny Gille.

Medverkande: Jonas Hedlund, Karin Gemfors, Johan Gille, Johan Holmberg, Sara Klingvall, Ulrik Spjut, Fredrik Åkerblom, Helmer Åkerblom, Noel Klingvall, Sonja Klingvall, Allan Hedlund, Selma Åkerblom och Axel Isaksson.

Karlsson på taket spelas av Jonas Hedlund som briljerar med sin mångsidighet.

Lite avsides i en lantlig idyll med en bondgård som närmsta granne ligger Lerbäcks Teater. Här bjuder man som vanligt på sommarteater och sätter upp ”Karlsson på Taket”. Den stora friluftsteatern är fullsatt och stämningen är förväntansfull.

Astrid Lindgren skrev tre böcker om Karlsson på Taket och den första ”Lillebror och Karlsson på taket” kom ut redan 1955. I sommarens föreställning har man valt avsnitt ur alla tre böckerna.

Scenen är möblerad som en lägenhet med blommiga tapeter, en säng med ett lapptäcke och en brun ytterdörr där det står Svantesson på skylten. Vi befinner oss i Vasastan och här bor den alldeles vanliga familjen med Mamma, Pappa, Bosse, Bettan och Lillebror

I första scenen är hela familjen tillsammans med Lillebror (Helmer Åkerblom) som sjunger om sin längtan efter en liten hund. Han blir plötsligt ensam på scenen och nu väntar vi med spänning på att Karlsson ska komma farande.

I ett öppet fönster i fonden ser man grönskande lönnlöv och där syns Karlsson fara förbi för att till allas förtjusning landa inne i lägenheten: ”Hejsan, hoppsan får man slå sig ner ett tag?”. Det får han förstås och Lillebror frågar artigt hur gammal han är och svaret blir: ”Jag är en man i mina bästa år, det är det enda jag kan säga.”

Samspelet mellan Karlsson på taket och Lillebrors (Helmer Åkerblom) imponerar.

Det är ett riktigt lyckokast med Jonas Hedlund i rollen som Karlsson. Jag har sett honom tidigare i ett flertal föreställningar och beundrar hans mångsidighet. Här ”fifilurar” han och äter ”Kuckilimuckmedicin” med stor inlevelse.

Nu följer en fartfylld föreställning som varvas med musik, sång och dans. Den ena scenen avlöser den andra så omärkligt att vi inte observerar alla fiffiga lösningar. Det är så i detalj genomtänkt att man bara njuter.

Publiken skriker av förtjusning när Karlsson spökar och jagar bovar. Skratten blir också många när den prudentliga Fröken Bock (Karin Gemfors) kommer in i handlingen. Skurkarna Fille (Johan Gille) och Rulle (Ulrik Spjut) bidrar till att spänningen stiger. När så Lillebror får fira sin födelsedag och en sista överraskning väntar så blir upplösningen den bästa och slutet är gott.

Fröken Bock (Karin Gemfors) hämtas från den andra boken och hennes prudentliga karaktär är en motpol till Karlsson på taket - många skratt följer när de delar scenen.

Jag vet inte hur man bär sig åt, men det är ett underbart att se när alla barnskådespelare tar plats på scenen. Det är med en naturlighet som om de aldrig har gjort något annat. Detta är oerhört krävande roller och därför har man dubblerat barnskådespelarna så att de inte behöver vara med vid varje föreställning. Samspelet mellan vuxna och barn blir också väldigt självklart och avspänt.

Karlsson på Taket är en kontroversiell figur som inte faller alla i smaken. Men jag tycker verkligen om honom i Lerbäckteaterns uppsättning. Kanske för att han här omges av så mycket värme och äkta spelglädje!

Mer läsning

Annons